Det är tisdag kväll när deltagarna i valpkursen samlas i skogsgläntan vid Lillltorpet för fortsatt social träning.

Tillsammans med kursledaren Marita Danemyr ska de för första gången ut i skogen efter några gemensamma sociala kvällar på stan.

Hösten är en gyllene årstid att vara ute och träna sin valp, då det varken är för varmt eller för kallt, konstaterar Marita.

Gå ut i skogen och träna inte bara aktiviteter utan också passivitet. Valpen måste vänja sig vid att man inte behöver leka och busa i alla lägen utan också ska kunna koppla av och bara finnas till.

- Ta valpen med dig och sätt dig på en stubbe med en tidning eller bok och bara njut av att vara tillsammans, tipsar Marita kursdeltagarna.

Lägg vinn om att bygga upp valpens förtroende för dig, så att den kan koppla av i ditt sällskap och förlita sig på att du reder ut allt till det bästa.

- Utan att träna passivitet får du lätt en stressad hund i ovana miljöer och situationer, förklarar kursledaren.

Därför inleds kvällens kurs med en stilla stund på den lilla gångbron över vattendraget. Där stannar deltagarna till och får valparna att bara lägga sig ner och titta på änderna som simmar fridfullt omkring.

En perfekt start efter att valparna blivit uppspelta av att träffas igen flera stycken på en och samma gång. Först efter att alla hunnit lugna ner sig låter kursledaren deltagarna fortsätta in till den väntande träningsgläntan i skogen.

Marita har med sig en tygtunnel, som valparna ska krypa genom och en stor påse köttbullar att muta dem med vid behov.

- Köttbullar slår allt hundgodis i världen och är oemotståndliga för de flesta hundar, förklarar Marita.

Det här att krypa genom en tunnel för första gången är så pass stort att hon tycker det är motiverat med en köttbulle som belöning. Men den ska vara som grädden på moset och bara användas när valpen gjort något alldeles extra.

-Till vardags får det annars duga med en bit hundkex eller liknande som belöning. Men inte heller det får överdrivas så att valpen bara börjar se dig som en godisautomat, varnar Marita.

Åter till tunneln av tyg som flera av valparna tvekar inför. Den upplevs tydligen som lite läskig, och köttbullarna kommer väl till pass.

Alllis har dock inga problem att klara tunneln. Hon har förälskat sig i kameralinser och springer rakt igenom tunneln fram till fotografen på andra sidan.

- Här behövdes minsann inga köttbullar, konstaterar matte Inger, både överraskad och stolt, medan hon berömmer Allis.

Att springa slalom mellan träden klarar hon utan rädsla för stubbar eller stenar. Men Marita vill att matte Inger som förare tydligare ska markera sin ledarroll och jobba för att få Allis med sig utan att dra i kopplet.

Inkallningen av valpen är lika viktig som att få den rumsren. Det är ett moment som måste fungera fullt ut och börja tränas så fort valpen kommer hem.

Motivationsinkallning är en bra träningsform som Marita rekommenderar matte Inger att testa på Allis. Den går ut på att hon håller Allis medan matte Inger springer en bit bort och sätter sig med lite godis och ropar på valpen.

Allis ska då springa raka spåret fram till henne och inte göra några extra lov åt något håll. I så fall måste matte Inger omgående agera för att få Allis att komma.

- Det är viktigt att valpen kommer direkt och inte får till vana att vänta tills ägaren höjer rösten och stampar i marken, förklarar Marita.

Problemet med att i trängda situationer alltid ha samma röstläge gör att många föredrar att använda visselpipa vid inkallningen. Två korta signaler betyder kom för Allis, efter att ha testat föredrar matte Inger visselpipan som låter lika i alla lägen.

Fungerar inte inkallningen till fullo kommer både du och din hund att gå miste om mycket spännande i livet. Risken är då stor att promenaderna blir ett evigt koppeldragande, och en inhägnad rastgård enda stället där du vågar släppa din hund.

Skogen är helt okej för Allis, som är van att springa lös hemma på gården tillsammans med familjen. Då är det värre med alla soptunnor och cyklar som plötsligt börjat sprida skräck längs promenadvägarna.

- Många valpar kommer in i en spökålder, då vissa saker blir läskiga och farliga att passera, förklarar Marita för kursdeltagarna.

Oftast är det inget att oroa sig för men en rädsla som valpen måste bli av med. Det är bara att ta tjuren vid hornen och tillsammans med valpen bekanta sig med skräckobjekten.

- Gå sakta fram till soptunnan och klappa den ömt så Allis ser att du är vän med den och steg för steg vågar sig fram, råder kursledaren matte Inger.

- Samma sak med cyklarna. Låt någon med cykel gå tillsammans med er på promenad så att Allis kan upptäcka att cykeln är ofarlig.

Det kan ta lite tid men de här problemen brukar snart vara ur världen. Det enda man som förare (ägare) aldrig får göra är att fly undan och låta valpen slippa konfronteras med skräckobjekten.

Så långt den här kurskvällen. Efter ett par timmar är både de fyrfota "småttingarna" och deras förare trötta. Nästa gång är det dags för fortsättning på den sociala träningen på stan. Då med träning att gå på galler och murar, i trappor och över broar innan kvällen avslutas med avkoppling på något utomhuscafé.

Veckan efter avslutas kursen "Från valp till vuxen" med ytterligare övningar i skogsgläntan. Då får valparna chansen att klara hinderbana, hoppa rockring och testa modet i att åka skottkärra.

Allting naturligtvis i sällskap med sina ägare, som Marita under kursens gång hoppas har förvandlats till träningsvilliga förare. För allt du nöter in i din hund under de två första åren, har ni nytta och glädje av resten av livet tillsammans.