Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies och personuppgifter
Annons

Skatteverket stänger Karl-Tövåsen?

+
Läs senare
/
  • – Jag har brunnit för det här, men nu känner jag mig så motarbetad att jag skulle kunna gråta, säger Tin Gumuns.
  • Albin Gumuns skulle vilja köra cross, men sätter ändå – efter några sekunder funderande – fäbodlivet före crossåkningen.
  • Allmänheten välkomnas och serveras kaffe i Karl-Tövåsens fäbodar. Men om kontanthanteringen måste sänkas kommer kaffestugan att stängas.
  • Är det ett slutligt mörker som sänker sig över fäbodbruket?
  • Ingela Herrmann på väg att dona undan efter kvällsmjölkningen.
  • Över 10 000 personer gästar varje sommar Karl-Tövåsens fäbodar och alla stortrivs – även katten.
  • Tin Gumuns´ prislista utanför kaffestugan.
  • En i högsta grad levande idyll. Än så länge...
  • – Myndigheterna och politikerna talar om värdet av miljö, småskaligt företagande och vikten av ungdomssysselsättning. Samtidigt agerar de som om vi vore deras fiender.
  • Tin Gumuns har förverkligat sina ungdomsdrömmar och för vidare ett kulturarv.
  • – Senare i sommar ska jag faktiskt vara ledig i två dagar, berättar fäbodbrukaren.

Läget mitt i skogen – fäbodställets historiskt sett största tillgång – har blivit idylliska Karl-Tövåsens förbannelse.
Skatteverket kräver nämligen att fäbodkullan Tin Gumuns ska ha en kassaapparat – trots avsaknad av el och mobiltäckning.
– Kultur, miljö och entreprenörskap har ingen chans mot byråkratin, befarar hon.

Tin Gumuns säger att hon är bitter, men egentligen är hon mest ledsen.

Hon arbetar från klockan fem till klockan 21 – varje dag.

– Från att hon kliver upp till att hon lägger sig, säger 14-årige sonen Albin, som gärna skulle vilja få skjuts till motocrossträningarna.

Mor och son är dock överens om att fäbodlivet – den naturnära tillvaron, friheten och sommarmånaderna i en miljö präglad av många generationers kamp för överlevnad – är värd vissa uppoffringar.

Men nu har Tin nått en gräns.

– Jag var väl dum, säger hon eftertänksamt och fortsätter:

– Med mina utgifter och lån på 1,3 miljoner måste jag få in vita pengar. Det är inte möjligt för mig att betala vita löner och lån med svarta pengar. Jag har varit ärlig och utgått från att även myndigheter och byråkrater har gott omdöme, vet vad fäbodbruk innebär och har utrymme att agera därefter.

Men myndigheterna har – åtminstone hittills – inte visat någon förståelse för hennes situation.

– Jag skulle kanske kunna köpa ett större elverk eller sätta upp ett vindkraftverk för att få el till en kassaapparat, Men det skulle påverka kulturmiljön och jag har inte tid att åka hem dagligen för att ladda en batteridriven apparat.

LRF driver, sedan förvaltningsrätten sagt nej till hennes ansökan om undantag, hennes ärende vidare till kammarrätten. Men Tin är – trots att hon är en kämpe – på väg att ge upp:

– Så länge ingen från Skatteverket bryr sig om att komma hit och se hur jag lever och arbetar är jag chanslös.

Ger hon upp innebär det att hennes kaffestuga stängs för allmänheten och att ett turistmål som årligen lockar över 10 000 besökare förlorar en del av sin attraktionskraft.

– Jag jobbar all vaken tid, men kan inte ta ut mer än ungefär 100 000 i lön om året. Det är kanske lika bra att sälja och köpa ett hus någon annanstans.

Då skulle hon ha tid att skjutsa Albin till motocrossträningarna.

Men Albin är – trots att crossåkningen hägrar – tveksam:

– Gör ett försök till! Det här är för bra och fint för att vi ska låta oss besegras och ge upp.

Annons
Annons