Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Krönika: "Hur ska bion överleva runtom i Dalarna när vi bara är fyra som ser nya Blade Runner?"

/

Annons

Häromveckan var jag på bio på Röda Kvarn. Det var förvisso inte första gången. I slutet av 50-talet, en annandag jul om jag minnas rätt, var jag där för första gången.

Snickeridirektören Göte Ors hade, gissar jag, blivit mätt på julfirandet och tog med sig sina barn och deras kamrater på en föreställning med Fyrtornet och Släpvagnen.

De var ett danskt komikerpar, kallat Fy og Bi, som för snart 100 år sedan debuterade på vita duken.

Dessa artister var en helt ny bekantskap för mig och jag skrattade omåttligt åt deras bedrifter. Vad filmen gick ut på minns jag inte i dag men jag glömmer aldrig känslan när vi lämnade biolokalen och kom ut i vinterkvällen.

Jag hade varit med om en storartad upplevelse tillsammans med mängder av, för mig, i stort sett okända människor och var röd om öron och kinder och varm inombords.

Det jag hade varit med om och delat med andra människor var en kulturupplevelse men det visste jag inte då. Det skulle bli fler besök i Röda Kvarns kulturtempel när jag på 60-talet blev bofast i Orsa.

Hitchcocks Fåglarna visades runt 1965 och drog storpublik. När vi dagen därpå diskuterade upplevelsen på Samreals skolgård, samlades en stor flock kajor över våra huvuden och gav upphov till reflektioner om dikt och verklighet.

Men nu var det 2017 och filmen som visades var Blade Runner 2049 – en uppföljning av en framgångsrik science fiction från 1982.

Det visar sig vara en ovanligt välgjord film, en vacker film om en förfärlig tid i en nära framtid.

Filmen ställer ett antal existentiella frågor – vad är sant, vad är falskt, vad är mänskligt? – samtidigt som den har ett spänningsmoment som, trots en lågmäld dialog och i många delar ett långsamt berättartempo, driver handlingen framåt och håller betraktarens intresse vid liv.

Det är kort sagt en kulturupplevelse av gott slag där verket väcker tankar och samtal hos, vill jag påstå, alla i publiken.

Vi var fyra personer i salongen.

Och det är där jag börjar oroa mig.

Det är inte första gången Röda Kvarn i Orsa visar god film, eller film överhuvudtaget, inför en mer än gles publik.

Biografkriser har vi haft flera under åren men nu, när många av de nyproducerade filmerna kan visas i Orsa ungefär samtidigt som de kommer upp på biograferna runtom i världen, så sviker ändå publiken.

På sikt, och då talar jag om ett kort tidsperspektiv, är det ohållbart. Vilket stöd Röda Kvarn än kan tänkas få av branschen, kommunen eller ägaren, så är det trots allt publikens närvaro som avgör dess framtid.

"Film ses bäst på bio" är en gammal slogan som jag kan instämma i. Film på bio innebär att få vara med i en gemensam upplevelse som kan väcka tankar och diskussion.

Utan en biograf försvinner den möjligheten och då blir vårt samhälle lite fattigare.

Annons
Annons
Annons