Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Folkrace - en livsstil

/

Frida Falk var 14 dagar gammal när hon besökte sin första folkracetävling.
I dag är hon 20 år gammal och tävlade som en av förarna under helgens kommun- och klubbmästerskap som kördes i Grängesberg.

Annons

Frida Falk är uppvuxen med folkrace. De tre senaste tävlingarna har hon tagit sig till A-final. Hon slutade trea i hela Dalaserien.

– Gasa tills du bromsar, var det första pappa lärde mig, berättar hon.

Vad är det som är så kul med folkrace?

– Det är väl farten. Och adrenalinet. Jag hade sagt i flera år innan att jag ville börja köra själv, och vi är uppvuxna med det här.

Kraven som ställs på bilarna är att de ska vara utrustade med störtbåge och fyr- eller sexpunktsbälte. Och att de inte körs med överladdning som turbo eller kompressor.

I övrigt krävs personlig utrustning som brandskyddsoverall, hjälm och nackskydd.

Familjen Falk deltar med fyra bilar.

– Det är ett sätt att leva. Jag började köra 1989 och det har väl smittat av sig på resten av familjen. Men det är inget jag har pressat fram. Hade döttrarna velat hålla på med fotboll hade jag ställt upp på det också, säger Brian Falk som kör en Opel för dagen.

Bilarna är hårt åtgångna. Har inte så många kromade detaljer. Det är ingen större idé att vaxa lacken.

En krockad grill bänds ut med järnspett. Ett hjulhus bankas till med slägga.

– Ja, det smäller ganska bra där ute på banan. Slår man ihop hårt är det lätt att drivaxlarna går, förklarar Jonas Johansson som tillsammans med Per Lindberg arbetar som mekaniker åt familjen under tävlingen.

Man får ta licens som förare från och med det år man fyller femton. Vilket Lina Falk har gjort. Nu kör hon sin första säsong i juniorklassen.

Hon kör hårt och får en svart flagga i första heatet där hon vänder på bilen för en medtävlande. Inga poäng. En smäll i andra heatet slår ut kylaren och mekanikerna får jobba för att byta ut den.

Hennes mamma, Linda Falk, är regerande klubbmästare och säger att det nästan är mer nervöst att se på döttrarna när de kör.

– När man kör själv hinner man inte bli så nervös. Det är så mycket adrenalin då.

Hur är det att möta familjen ute på banan?

– Vi har ju folkrace som en familjegrej. Det är mycket sammanhållning och kanske släpper jag lite lättare när jag möter någon i familjen.

– Samtidigt vill man ju vinna när man står där på plattan inför ett heat.

Annons
Annons