Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Bybor hälsade flyktingarna välkomna

/
  • Ett spontant välkomnande på söndagen av flyktingarna som kommit till Fredriksberg främst från krigets Syrien. Återstår att se om det går att skapa olika aktiviteter, internetcafé och sportaktiviteter så de slipper bara vandra runt i byn.
  • En kvinnogrupp har spontant öppnat sina hjärtan och visat sig positivt inställda till flyktingmottagandet. Här Susanna Sköld med dottern Lowe, främst, med Marie-Louise Eriksson till höger.
  • Ahmad Asfour, 41, värmetekniker/rörmokare från Damaskus, Syrien, med barnen Omar och Axa som upptäckte lekborgen vid bussplanen i Fredriksberg:      – Vi flydde från våldet och kriget i Syrien. Vi sålde allt vi ägde för framför allt båtbiljetterna, som kostade 1 100 dollar styck. Överfärden till Grekland var absolut värst. Barnen var mycket rädda och grät hela tiden under båtresan. De har mardrömmar, men det har blivit lite bättre här i egen säng i lägenheten. Känns säkert här i Sverige. Nu vill jag sätta barnen i skolan här.
  • Eiad Raee, 23, konstruktör, mekanisk ingenjör, nyutexaminerad i Damaskus, Syrien. Pratar utmärkt engelska och har snabbt blivit Parklidenhusens tolk:      – Jag jobbade 20 kilometer utanför Damaskus. ISIS-militärerna sa
  • Abo Alnoor Betar, 42, rörmokare från Lattakia-Alhafa, Syrien:      – Jag vill inte se mer krig och blod. Vi syrier är ett fredsfolk. Vi levde tidigare sida vid sida oavsett bakgrund och religion, men nu är det fruktansvärt. Värst för oss var Assads bombningar. Min bror och jag sålde våra butiker och rörfirmor för att jag skulle få ihop 1 300 dollar till människosmugglaren. Men min lilla väska med pengar, mobil... allt jag ägde kastades i sjön. Jag har tappat all kontakt med anhöriga.
  • Njlaa Hossen, barnmorska med fyra års utbildning och 17 års jobb på statligt sjukhus i Syrien, och Rame Alhagask, sjuksköterska med barnen Hssam och Zeen i lägenheten i Fredriksberg:   – Situationen var mycket svår. När en bomb dödade vår tvååriga dotter och barnens farmor, raserade vår bostad, förstörde bilen... bestämde vi oss att fly. Fly från krig och uppleva att våra två överlevande barn får växa upp i fred och säkerhet. Vår flykt hit har tagit två månader. Vi blev först stoppade i Turkiet i väntan på den fruktansvärda båtöverfarten. Sedan Grekland, Makedonien, Serbien, Ungern, Österrike, Tyskland, Danmark, Sverige.   – Finns en sköterskestation här? Den kunde vi öppna och hjälpa andra. Annars vi vill fortsätta så snabbt det är möjligt till anhöriga som bor i Ronneby sedan fyra år.

– Det här är ett spontant välkomnande av oss några bybor, säger Susanna Sköld i Fredriksberg som bjöd de första asylsökande till orten på lättare förtäring och kramar samt att ta för sig av hastigt hopsamlade varma jackor, barnskor och leksaker.
Några i byn tar tagit fasta på Reinfeldts ord "Öppna era hjärtan. Nu skulle orten behöva öppna sitt Folkets hus också.

Annons

– Jag ringer kommunens integrationsenhet på stört. Vem har ansvaret för aktiviteter? Jag ska kontakta folketshusföreningen och fråga om de förberett pensionärsförening, linedancers och andra hyresgäster att nu behövs lokaler, samlingslokaler, säger Lennart Myrman lokalpolitiker i Fredriksberg dit flyktingströmmen nådde i helgen.

Två av Parklidenhusen är fyllda. Fredriksberg håller på att fördubblas invånarmässigt. Merparten av de asylsökande kommer direkt från den flyktingsström av syrier vi sett i överfyllda båtar över "dödens hav", Medelhavet. Några kommer från andra länder som Irak, Somalia och Tchad.

Första kontakten de asylsökande fick med Fredriksberg blev positiv. Ett 50-tal nyanlända fortsatte efter söndagsmaten, i matsalar i före detta vandrarhemmet, ner till bussplanen där en kvinnogrupp, bland andra Susanna Sköld, Marie-Louise Eriksson och nya familjer på orten med rötterna i Holland, bullat upp svenska kanelbullar samt saft-te-kaffe i det fria.

– Vi har samla ihop lite barnskor, barn- och vuxenkläder som gick åt som smör i solsken, säger Susanna Sköld.

– Vi är några kvinnor som anser vi måste stå rakryggade och visa solidaritet och vänlighet även i handling. Se flyktingarna som en möjlighet, inte som ett hot, säger Marie-Louise Eriksson.

Leksaker, såpbubblor, popkorn med mera hade kvinnorna själva köpt och delade ut.

– Jag har kontaktat Ludvika kommunfastigheter om att vi behöver ha en liten lokal till butik. Där vi kan ta emot skänkta saker, sortera, hänga upp och bjuda ut.

– Behoven är stora: varma jackor och vinterskor, barnkläder, leksaker, cyklar. Killarna frågade om det fanns begagnade fotbollsskor och boll när de såg fotbollsplanen?

När DT besökte Parkliden på måndagen haglade frågorna varför köken rivits ur lägenheterna? Ingen tillgång till TV eller öppet internet till mobilerna de har med sig från hemlandet. Utan samlingslokal sitter många män i trapphusen. Ett av lägrets 20-tal småbarn gråter efter dusch i kallvatten.

Driftsbolagets Nuvida AB:s platskontor i ett av husen var stängt på förmiddagen, men trappen belamrad av män med frågor.

Rame Alhagash som inbjöd DT till lägenheten för att berätta den sorgliga bakgrunden till deras flykt, en bomb från någon sida i kriget dödade deras tvååriga dotter och hans mamma, beklagade att han inte kunde bjuda på te utan kök. Utan allt.

"Tack så mycket" sade Rame och viftade med Migrationsverkets lapp "Liten svensk ordlista", när vi lämnade den mycket enkelt möblerade lägenheten.

Annons
Annons