Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Driftiga tjejer i Leksand säljer bröd för att hjälpa båtflyktingar

/
  • Edith Englander, Elsa Jönis och Alina Divitini Axhild  fick hop 2 600 kronor i lördags. Nästa helg hoppas de på minst lika mycket till hjälp för folk på flykt i Europa.

– Man blir så ledsen när man ser och hör om alla båtflyktingar – men man måste komma över ledsenheten och se vad man kan göra.
De kloka orden kommer från 11-åriga Edith Englander i Leksand.

Annons

Bland alla stånden på Bondens marknad i Leksand i helgen var det ett som drog extra uppmärksamhet till sig.

Från barn till båtflyktingar stod det på ett sort plakat framför ett stånd fyllt med muffins, kanelbullar, rågbröd, chokladbollar, kladdkaka och en rad andra bakverk.

Bakom ståndet stod de 11-åriga tjejerna Edith Englander, Elsa Jönis och Alina Divitini Axhild.

Tillsammans med kompisarna Chloe och Sonia Laxton hade de bakat i flera dagar.

– Vi vet att vi inte kan hjälpa alla, men vi kan göra så mycket vi kan, säger tjejerna samtidigt som bakverken på bordet har en strykande åtgång och köparna tackar tjejerna för deras initiativ.

Det var Edith Englander som fick idén om att baka och sälja på Bondens marknad för att kunna skicka pengar till FN:s flyktingorgan UNHCR.

– Man blir så ledsen när man ser och hör om alla båtflyktingar – men man måste komma över ledsenheten och se vad man kan göra, säger hon.

När Edith ringde sina kompisar var det självklart för dem att ställa upp.

– Vi har bakat i flera dagar och vi kommer att baka och vara här nästa lördag också, säger Elsa Jönis.

Inforation om vad som händer i världen har tjejerna frått olika håll.

– Vi pratar om båtflyktingarna i skolan och ser på Lilla Aktuellt som är ett jättebra program, säger Alina Divitini Axhild.

– Farmor har också berättat för mig, fyller Elsa Jönis i.

Men ska man som barn behöva känna ansvar för vad som händer i världen?

– Man blir så ledsen när man ser och hör om alla båtflyktingar – men man måste komma över ledsenheten och se vad man kan göra och då känns det lite bättre, säger Edith Englander.

– Jag tänker mycket på båtflyktingarna just nu, men vi hinner leka också, avslutar Alina Divitini Axhild.

Annons
Annons
Annons