Annons

Som ett stort vardagsrum

/

Under flera år var jag med i Våga vägra facebook-klubben på jobbet – förstod inte riktigt när folk hade tid att umgås på nätet i den stressade vardagen.

Men sociala-medier-gurun på jobbet ordnade kurs. Och så var jag fast.

Det var framför allt å jobbets vägnar. Strategin var att skicka vänförfrågningar till bekanta och halvkända i Falun, i byarna runt tätorten och runt om i länet. Och så blev det även förfärligt många kollegor, en hel del privata vänner och familj – det är kul att se döttrarnas uppdateringar i vardagen.

Numera är jag en av dem som använder facebook mest på redaktionen. Det ger koll, jag får veta när varg har gått över tomten, om träffar och konserter, om kräksjuke-epidemier och andra snackisar. Lokaljournalistik handlar mycket om att kommunicera i vardagen med människor i närområdet. Facebook kan liknas vid ett offentligt vardagsrum, eller det klassiska torget, där människor möts och utbyter åsikter och nyheter.

Ibland kan det vara en intressant balansgång att kombinera yrkesroll med privatliv, att vara personlig, men inte för privat. När jag frågar efter tips, åsikter och människor på min egen facebook brukar det ge bättre utdelning är när tidningen lägger ut efterlysningar på dt.se

Att intervjua Jan Svärdhagen var en aha-upplevelse. Han arbetar på högskolan, mer om honom i nästa del av denna serie. Han påminde om den gamla sanningen att vi människor är oss ganska lika genom tiderna – behoven är de samma, tekniken är ny.

Mina tvillingbröder kunde på 1960-talet leka i timtals med cowboys och indianer, ryamattan bildade ett bergigt landskap och de små plastfigurerna krigade i timtals. När de blev lite äldre var det strategispelet Risk, en kamp om världsherraväldet på spelplan av papp. Det blev folk av dem, också.

Deras söner spelar World of warcraft och Leauge of legends, online, med nära kompisar och folk i andra delar av världen. Och det är ju ungefär samma sak, fast tekniken är ny. De skaffar sig säkert strategiska och sociala kompetenser, och så har de roligt, precis som jag som bokslukare levde mig in i andra världar och lärde mig berätta.

Nyligen var det dags för twitterkurs på jobbet. Jag gick dit och gick med, men förstår inte riktigt vad jag ska bidra med när det gäller tweets. Det stillsamma pratet i vardagsrummet facebook passar mig bättre än det kulsprutesmarta och tajta twitterkonceptet.

Annons
Dela
  • +1 Intressant!
Annons
För att kunna se bubblare behöver du skapa ett konto.
Du får även tillgång till:
  • Spara artiklar i din personliga läslista.
  • Kommentera vårt innehåll.
  • Få lokala erbjudanden.
Skapa konto
Annons
Annons