Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Mikael lever med cancer: "Jag borde ha tänkt till"

/
  • För tre drygt tre år sedan fick Mikael beskedet att han lider av obotlig prostatacancer. Tiden efter beskedet var tung, men nu har han åter fått livsgnistan.
  • Mikael Nordström.

För tre år sedan fick Mikael Nordström, 71, beskedet att han lider av obotlig prostatacancer.
En händelse som i-n-t-e kom att förändra hans liv så mycket som man skulle kunna tro.
– Sjukdomen är undanstoppad i en låda som jag inte tar fram förrän det blir nödvändigt, svarar Mikael på frågan om hur sjukdomen har påverkat honom.

Annons

Gården i Blixbo, ett par kilometer från Sundbornsbyn, ligger vackert på en höjd.

Utsikten över åkrarna och husen längre ner i dalen är hänförande och det är på den här platsen Mikael Nordström, under 33 år, drivit sin veterinärklinik.

Hösten är på väg mot vinter.

Den ljusa tiden på året ersätts med kyla och mörker – liv blir till död. Liknelsen med att träffa en person som bär på den dödlig sjukdom som förr eller senare tar sitt offer blir naturligtvis påtaglig – tror vi.

Men efter två timmar i Blixbo är årstidsliknelsen borta.

– Nu är livet en tät grönskande skog med massor av blommor, fåglar och andra djur, säger Mikael metaforiskt och fortsätter:

– Sjukdomen är undanstoppad i en låda, som jag inte tar fram förrän det blir nödvändigt.

Men så har det inte alltid varit. Det har funnits perioder då även blommorna vissnat – om än tillfälligt, men tack vare enorm hjälp av en kurator kom livsgnistan åter.

Redan vid årsskiftet 2008/2009 märkte Mikael att något var fel.

Vissa dagar var han tvungen att kissa en gång i timmen och jobbet som veterinär blev lidande.

– Jag kunde ju inte genomföra en operation på två timmar och samtidigt behöva gå undan för att kissa.

Att det skulle handla om cancer var aldrig en tanke som slog honom.

– Till saken hör att min bror dog när han var 50 i prostatacancer. Jag borde ha tänkt till.

I samband med undersökningen vid årsskiftet 2008/2009 togs även ett PSA-prov genom ett vanligt blodprov.

Mikaels prov visade på ett lite förhöjt värde och det kan vara en varningssignal för prostatacancer men kan även bero på godartad prostataförstoring, prostatainfektion eller kraftig urinvägsinfektion.

Därefter började en över tre år lång resa som präglades av återremisser, administrativt strul, långa väntetider och slussanden mellan olika vårdinstanser i Örebro och Falun.

Det viktiga och uppföljande provet av biopsier togs inte förrän den 23 februari 2012.

En månad senare kom domen.

– En urolog öppnade dörren och kom in. "Jag har ett besked du inte vill ha. Vi har hittat en aggressiv prostatacancer i de flesta biopsierna", fortätter Mikael.

Ytterligare undersökningar visade att cancern hade spridit sig. Fokus att bota förbyttes snabbt till att bromsa.

Tio minuter senare låg Mikael Nordström på operationsbordet för att genomföra en kirurgisk kastrering vars syfte är att förhindra produktionen av testosteron.

Operationen tog 30 minuter.

– Det tog längre tid för läkaren att skriva sjukintyget för han var inhyrd och inte van vid Dalarnas journalsystem.

Och om sjukdomen någon gång har påverkat Mikael Nordström så var det tiden efter operationen.

– Rullgardinen drogs ner totalt. Jag blev fruktansvärt deppig och tappade fotfästet totalt. Under en månads tid gick jag på autopilot. Jag jobbade vidare, men hur effektiv och duktig jag var det vet jag inte. Jag borde kanske inte ha jobbat vidare, men gjorde det ändå.

Till slut bestämde han sig, tillsammans med hustrun Cecilia, för att stänga veterinärkliniken.

Samtidigt författades ett brev som gick ut till vänner och släktingar att de kunde vända sig till mottagningen i Blixbo även i framtiden.

– Är det så att jag kan och orkar så hjälper jag till, skrev vi. I dag har vi en mycket, mycket liten mottagning. Jag har inte släppt det helt och hållet. Vi har kvar ju kliniken med all utrustning även för våra egna hundars skull, förklarar Mikael.

När arbetet med djuren har minskat i omfattning har i stället arbetet med människor tagit vid.

I dag är Mikael Nordström engagerad i Pro Liv i Dalarna och Prostatacancerförbundet.

Dessutom har de bromsande behandlingarna gett resultat.

– Jag har väldigt mycket färre metastaser än vad man vanligtvis har vid spridd prostatacancer och PSA-värdet är nu lägre än vad man kan analysera. Men förr eller senare lär sig cancercellerna att leva utan testosteron och då ska andra mediciner sättas in, förklarar han.

En av de viktigaste frågorna Mikael kämpar för är att uppmana till att ta PSA-prov.

– Från Prostatacancerförbundets sida tycker vi att alla män i åldern 45-50 år ska gå och ta ett PSA-prov. Vårdcentralen får inte neka. Vi anser att man ska testa sig – framför allt innan man känner något för då kan det vara för sent.

Ytterligare en av de frågor som Mikael Nordström och Prostatacancerförbundet strider för är ett standardiserat vårdförlopp.

För Mikaels del tog det över tre år mellan PSA-provet och biopsitest – ett tidsspann som kan vara skillnad på liv och död.

– Bitterhet kan jag känna mot alla fördröjningar som skedde innan beskedet. Framför allt mot urologen i Örebro som skulle ta biopsierna, men som inte gjorde det. Hade det provet tagits i tid kanske jag hade varit botad i dag, men det är sådant som man aldrig vet.

– Upptäcker man cancern innan den har spridit sig finns väldigt goda chanser att den går att bota, säger Mikael Nordström.

Annons
Annons