Sveriges äldste bilförare?

Gröt Erik Johansson på Näset fyller 96 år om några veckor. Han kan mycket väl vara Sveriges äldste bilförare när han kommer åkande i sin gröna Volvo som de flesta känner igen. Men han är så mycket mer än så, denne märklige man.

Om vi tar det där med körkortet först så var det 1935 - snart 80 år sedan - som Gröt Erik tog sitt körkort. 2-3 timmars övningskörning för John Bernhard Frisk blev det innan det var dags för uppkörning i Mora.

– Vi körde en bit först och sen frågade uppkörningsman lite olika saker, det tog inte lång stund och kostade totalt 30 kronor, minns Gröt Erik.

Ett par tre gånger under åren har han fått visa upp sitt körkort och en gång för 30 år sedan var han med om en trafikolycka, men det var den andra bilistens fel.

Många mil har det blivit genom åren. Bland annat har han kört till Göteborg, Öland, norra Sverige och ända till Nordkap i Norge.

I dag, när Gröt Erik kommer i sin gröna Volvo ser många yngre kanske bara en "gammal gubbe som kör i en gammal bil", när han parkerar utanför Konsum i Älvdalens kyrkby och går in och handlar.

Och fyller man 96 år om några veckor då är man väl gammal. Han kan faktiskt vara Sveriges äldste bilförare. Någon riktig statistik över vilka av alla körkortsinnehavare som verkligen kör bil aktivt finns inte. Många har kvar körkortet som Id-handling långt efter att de slutat att köra bil.

Men om man ser förbi det yttre och ser människan bakom så blir det en helt annan bild än den som de ovetande yngre kan se. Gröt Erik har haft ett aktivt liv och varit en eftertraktad och duktig yrkesmänniska.

Bilden kommer fram då vi sitter vid köksbordet i Gröt Eriks stuga och pratar. Han har just läst färdigt dagens Mora Tidning:

– Är det bara tillräckligt ljust läser jag utan glasögon, säger han på sin otroligt fina älvdalska.

Erik berättar att han föddes på Näset, i en gård som heter Yronby.

– Morfar var från gården Gröt och det är därifrån jag har mitt gårdsnamn, säger han och betonar att Gröt inte har med mat att göra.

– Det betyder stenbunden mark, säger han.

Som ung började han - som så många andra - att jobba på Hagströms och arbetsplatsen låg på andra våningen i det lilla rosa huset söder om bion: Snus Gustavs bod. Året var 1932.

Hans sinne för mekanik gjorde att han avancerade och jobbade för Axel Larsson som hade mekanisk verkstad där Sockenplan nu ligger.

1945 slutade han jobbet för Hagström, trots att han blev erbjuden jobb i USA, England eller var han ville inom Hagström.

– Men jag ville göra något annat, säger Gröt Erik och berättar hur Joles Pelle startade en dragspelsfabrik i Särna.

– Genom jobbet på Axel Larssons mekaniska gjorde eller köpte jag alla verktyg och maskiner de behövde för att starta fabrik, både i Särna och i Falun, berättar han stolt. '

Som den duktiga mekaniker Erik hade blivit så började han ge sig in på att göra urverk till stora golvur, med pendlar och lod.

– Jag hade väl börjat med urverk lite redan när jag var hos Axel Larsson, men jag började mer på allavar med detta 1950 och sen har det väl blivit omkring 200 urverk under årens lopp, berättar han och visar en av de urtavlor, som han också målade till sina urverk. Varenda axel, vartenda kugghjul och varenda liten detalj i urverken har Gröt Erik gjort själv, liksom de mallar och verktyg som har behövts för att göra dem. I verkstaden på Näset står verkstaden fortfarande fullt rustad för att sätta i gång och göra urverk om någon yngre skulle vilja ta vid.

Som om detta inte var nog så har Erik också gjort verktyg och maskiner också åt knivfabriken i Mora och Jofa i Malung.

Det går nog inte att räkna upp allt som Erik gjort under sitt snart 96-åriga liv. Men som exempel på "övrigt" visar han mig en mässingspryl med plats för både tändstickor och fimpar som han också gjort själv.

– Tråden till gångjärnet är bara en halv millimeter tjock, säger han.

Nu sitter Erik i sin lilla stuga på dottern Ingers och svärsonen Svens gård i Rot och plockar bland papper och prylar han samlat på sig under de många årens lopp. En del ska kastas och en del ska skänkas till Elfdalens hembygdsförening.

Och strax utanför fönstret står hans gamla Volvo, som han kommer att köra mer när snön så småningom försvinner. För Mora Tidnings del skottar han av snön och visar att han minsann kan köra bil.

– Men jag kör helst inte så mycket på vintern, säger han.

I sommar kan vi nog räkna med att få se Erik och hans gamla Volvo på vägarna igen.

Dela
  • +1 Intressant!