 |
En utskrift från dt.se |
Nu berättar poliserna om gripandet av Flink
Klockan 02.20 inkommer larmet till polisen.
Just den natten jobbar Berndt Bergström på krimjouren och Olavi Blomfjord på utryckningen i Falun. De sitter i polishusets ljusgård och förhör en ung kvinna, som kommit för att göra en anmälan mot sin före detta pojkvän.
Plötsligt avbryts förhöret av nattens vakthavande befäl.
- Skottlossning i stadsparken. Minst fem döda, säger befälet.
- Det är han. Det är han, utropar kvinnan.
Olavi Blomfjord hämtar ett förstärkningsvapen, en k-pist M45, 9 mm.
Berndt Bergström får inte med sig någonting annat än sin pistol. Sedan åker de ut i Falun, utan att vara tränade för uppdraget och bara anande om vem de söker, för att finna och gripa skytten.
- Det är surrealistiskt. Det är en sådan vacker juninatt.
- Samtidigt vet vi att människor ligger döda på gatorna. Och att det någonstans i Falun finns en gärningsman, minns Olavi Blomfjord.
Först stannar de vid Stora torget, för att försöka sätta så många människor som möjligt i säkerhet. Men där och då, i den varma juninatten, vill ingen ta in och tro på det polismännen säger.
Att någon skjuter vilt omkring sig.
Att flera personer träffats och dött.
- Många skrattade och tyckte att han kunde komma ner på stan, så skulle de ta hand om honom, minns Berndt Bergström.
Lite så är det för polismännen också. Det uppdrag de skickats ut på, är förenat med en stark overklighetskänsla. Egentligen är deras arbetspass redan slut, men istället för att vara på väg hem till sina familjer patrullerar de Falun.
Jagar en massmördare.
Och en kort stund senare ser de honom. På väg längs järnvägsspåret i riktning mot järnvägsstationen.
- Först såg vi bara hans huvud. Det försvann och dök upp i grönskan flera gånger. Men han gick ju rakt emot oss, så snart hade vi honom framför oss, berättar de.
Olavi Blomfjord, som tar skydd bakom polisbilens förardörr, har då redan en plan. Han tänker ropa "stanna, Polis!" när den misstänkte skytten kommer tillräckligt nära. Samtidigt siktar han mot skyttens överkropp, beredd att krama avtryckaren om han skulle tvingas till det.
När det skiljer 57 meter mellan skytten och polisen verkställs planen: Olavi Blomfjord ropar. Flink vänder sig mot polisen och siktar på dem. Därefter utbryter skottlossning. Vem som avlossar det första skottet vet ingen. Och det spelar heller ingen roll.
- Det var en konstig känsla. De som var ute den natten talade om fågelsång.
- Men mitt i det som hände hörde jag ingenting. Inget fågelkvitter. Inga skott, säger Berndt Bergström.
Istället har han total fokus på att överleva.
Det handlar, där och då, om liv eller död. Om skytten eller polismännen.
Därför skjuter Berndt Bergström, som står bakom polisbilen, ända till skytten är träffad och ligger ner på järnvägsspåret.
När han gör det, träffad av Olavis kula som gått in i höften, vet polisen. Personen de har framför sig är den de inledningsvis kunde ana låg bakom nattens vansinnesdåd. Mattias Flink, 24, fänrik på I13.
47 minuter efter det att larmet inkommit, förklaras han gripen.
Efteråt reagerar polismännen olika. Berndt är uppe i varv, medan Olavi får hög feber och blir liggande hemma i tre dagar.
För dem ställs allt i ny dager. Och inte minst i jobbet tvingas de arbeta hårt med att få tillbaka känslan, empatin och arbetslusten i fall som rör vardagsbrottslighet.
För vad är det, jämfört med det de såg på Kullen?
- Vi lyckades väl till slut att vända de tankarna och ta jobbet för vad det var igen. Och den bästa hjälpen fick vi genom varandra, säger Berndt Bergström.
I dag är det 14 år sedan massmordet ägde rum. Berndt Bergström och Olavi Blomfjord är tillbaka på platsen, där de mötte Mattias Flink. De står på järnvägsspåret och talar om natten då det hände. Om åren efter dådet, då mycket handlade om att ta in, förstå, lära sig hantera och sedan komma tillbaka. Och så om nuet, som fortfarande innehåller glasklara minnen men också nya erfarenheter.
Som de första av Flinks offer och anhöriga till dem, har polismännen nyligen träffat Mattias Flink i ett medlingsmöte.
- Vi kan inte berätta vad som sades, men det kändes bra, säger de.
Mattias Flink avtjänar ett livstidsstraff för sina brott och väntar just nu på att få svar av Örebro tingsrätt, som eventuellt ska tidsbestämma straffet.
Det innebär att han kan vara fri om två år.
Berndt Bergström och Olavi Blomfjord vill inte uttala sina åsikter i frågan, men säger att de i dag inte känner personligt agg mot Flink. Dådet fördömer de, men till hans person kan de vara neutrala.
- Den som lever i hat mår sämst av det själv, säger Olavi Blomfjord.
Att träffa Flink och tala om det som hände, är något han önskat under de senaste tio åren. Tre gånger har han framfört önskemålet och till slut sade Mattias Flink ja.
- Det var så mycket jag ville säga till honom.
- Bland annat hur hans brott påverkat både mig och min familj, säger han.
Nu, efter mötet, har båda polismännen positiva känslor. Många frågor blev besvarade och personen bakom brottet blev mer framträdande. För då, den där natten för 14 år sedan då fåglarna slutade sjunga, kämpade Blomfjord och Bergström för sina liv mot en massmördare.
Nu har de mött människan Mattias.
- Jag önskar fler tog den chansen...
|
Linda Solum linda.solum@dt.se |
Publicerad: 2008-06-11 06:00 |