129 anmälda hatbrott i länet var 64 Polischefen: "Det finns brister i våra system"
129 anmälningar om hatbrott.
Det har registrerats hos polisen hittills i år.
Men vid en genomgång visade sig bara 64 ha den bakgrunden.
– Det finns brister i vårt system, säger Mats Jonsson, dalapolisen.
Relaterat
Artikelbilder
Fotograf: Mikael Hellsten
Fotograf: Klockar Mattias Nääs
Fakta
Kända hatbrottsfall i Sverige
Peter Karlsson, född 1966 i Lundby, död 11 mars 1995 i Västerås, var ishockeyspelare .
Han knivhöggs till döds.
Motivet för mordet tros ha varit kopplat till hans homosexuella läggning. Han spelade då för Västerås IK, som vid tillfället spelade SM-kvartsfinalserie mot Malmö IF.
Wolfgang Alexander Ausonius, född 1953 på Lidingö, är dömd för mord och bankrån .
Från augusti 1991 till januari 1992 sköt han sammanlagt elva personer vid olika attentat i Stockholm och Uppsala .
En dog, flera fick skador för livet.
Det som offren hade gemensamt var mörkt hår eller mörk hudfärg. Ausonius använde till en början ett gevär med lasersikte, vilket gjorde att han kom att kallas "Lasermannen".
Ronny Landin, född 1964, var 21 år gammal då han blev dödad på Nickstabadet i södra Stockholms län den 10 juni 1986.
Han blev ihjälsparkad i samband med ett gängbråk mellan en grupp invandrare och en grupp nynazister på Nickstabadet.
Ronny hade försökt gå emellan i bråket.
John Antonin Fritz Hron, född januari 1981 i Kungälv, död 17 augusti 1995, var 14 år gammal när han mördades av ett gäng nynazister vid Ingetorpssjön nära Kode utanför Kungälv.
Pridemisshandeln
Under Stockholm Pride 2003 ledde NDU (Nationaldemokratisk ungdom) en demonstration som övergick i en våldsam attack mot festivaldeltagare i Prideparaden.
Flera deltagare skadades, däribland Stockholm Prides dåvarande pressassistent som misshandlades grovt.
Nio personer i NDU ställdes inför rätta och dömdes för våldsbrott begångna under upploppet.
Skogåsmordet
inträffade i Skogås, Huddinge, den 31 december 1999 då Salih Uzel (född 1980), mördades med knivhugg i ryggen av ett gäng nynazister.
Han skulle skydda sin lillebror från misshandel.
Salih avled i ambulansen innan den var framme vid sjukhuset.
Gänget anhölls och mordet uppmärksammades stort eftersom media samtidigt granskade de extrema organisationerna och deras verksamhet i Sverige.
Artikelserie
- LÄS ÄVEN:
- Därför ljuger statistiken 2012-10-31
Hatbrott är ett samlingsnamn på flera olika brott, där motivet kan härledas till förutfattade meningar riktade mot en grupp.
I det här sammanhanget definieras grupperna utifrån etnicitet, nationalitet, ras, religion eller sexuella läggning.
Hittills i år har 129 anmälningar om hatbrott registrerats hos polisen Dalarna.
En siffra som är helt missvisande.
– Vi gick igenom ärendena och kunde då plocka bort hälften av dem, säger Mats Jonsson, dalapolisens kriminalunderrättelsetjänst (KUT).
Vid genomgången visade det sig att bara 64 av de 129 anmälningarna rörde sig om misstänkta hatbrott.
Hälften av ärendena var alltså anmälningar om brott med annan bakgrund, som hamnat fel.
Mats Jonsson tror att det till stor del beror på hur polisens anmälningssystem är uppbyggt.
Det fungerar så att när en polisanställd ska ta upp en anmälan om brott, kommer automatiskt en ruta upp med frågan om det rör sig om ett hatbrott.
– I många fall klickas det ja där, kanske för att man snabbt vill komma vidare, trots att det egentligen inte är ett hatbrott, säger Mats Jonsson.
På så sätt kan också plånboksstölder och annan brottslighet bli hatbrott i polisens anmälningssystem.
Och har ärendet en gång registrerats som ett hatbrott, går det inte att backa och ta bort den stämpeln.
Det går, i dagens system, heller inte att ändra ett "nej" på hatbrottsfrågan till ett "ja", om den vidare utredningen av ett brott skulle visa att det handlar om ett hatbrottsärende.
– Det händer ju. Att förhör och andra utredningsåtgärder förändrar bilden av det först anmälda brottet.
– Men då går det inte att ändra. Och det är en brist, menar Mats Jonsson.
Problemet är inte dalapolisens enbart.
Anmälningssystemet används av polisen nationellt.
Det utgör också underlag för kriminalstatistiken som sammanställs av Brottsförebyggande rådet (BRÅ).
Utifrån den, bland annat, fattar regering och riksdag beslut om särskilda satsningar som ska göras för att förebygga och stävja viss typ av kriminalitet som tenderar att öka.
– Tar man då ut hatbrotten, som vi har gjort, och tittar på dem, så ser man att anmälningarna minst sagt ger en missvisande bild av verkligheten.
– Det gör statistiken näst intill värdelös, säger Mats Jonsson.
BRÅ har gjort en särskild genomgång av just hatbotten i Sverige och den visar att situationen är än värre än den som ses i Dalarna.
Totalt gick man igenom 4 277 anmälningar om hatbrott och fann att 3 561, 83 procent av anmälningarna, inte kunde identifieras som det.
267 anmälningar, sex procent, visade sig vara hatbrott.
I Dalarna år 2011 kunde BRÅ se att Ludvika kommun låg i topp när det gällde antal hatbrott per 100 000 innevånare.
När det gällde antal anmälningar om hatbrott gjordes flest i Borlänge det året.
Just hatbrott har en gång, på beslut av regering och riksdag, utsetts till ett prioriterat område för polisen.
Därav kryssrutan i anmälningssystemet.
Men så mycket mer blev det inte.
Hatbrott i sig är ingen brottsrubricering, utan bara ett samlingsnamn på brott där det finns ett hat mot det offret representerar.
Mats Jonsson efterlyser samma tänk i den här frågan som när det gäller våld i nära relationer, vilket gjordes om till ett samlingsbrott (fridskränkning och kvinnofridskränkning) med förenklade metoder för brottsoffret och skärpta påföljder för gärningspersonen.
– I hatbrotten borde man göra någonting liknande.
– För just nu är det inte mycket mer än ett kryss i en ruta, säger han.
