Bertil, som egentligen heter något annat, står för det han har gjort och väljer att berätta sin historia i hopp om att kunna stödja någon annan som beter sig destruktivt i sin relation att ta tag i situationen och förändra den. Han gör det anonymt med tanke på sin familj. Hans berättelse vittnar om att du inte kan förändra någon annans beteende, bara ditt eget.

Omkring 20 år har han levt tillsammans med sin sambo. Han har fast jobb, barn och familjen bor i villa här i Dalarna. Bland vänner och bekanta ses han som en kul och trevlig prick. Men under alla år i relationen har han ridits av svartsjuka och känslan av att vara åsidosatt och sviken.

– Det är mycket gammalt som legat kvar, hon gjorde saker för 20 år sedan som aldrig blivit riktigt utrett, så det har legat kvar i fatet och hon när vi varit ute på krogen har hon varit lite flirtig när hon dansat med någon annan karl, utan att mena något illa mot mig egentligen, säger han.

Han berättar om hur en allt starkare ilska och aggression vuxit fram inom honom genom åren. Hans försök att få henne att ändra beteende har lett till konflikter.

– Man har bett om ursäkt och bett varandra om förlåtelse men på något sätt har det där legat kvar, när hon har gjort andra saker har jag tänkt "jaha, hon har det där kvar i sig". Vi skulle naturligtvis ha tagit tag i det och gått och pratat med någon båda två men hon har varit svår att få med.

För ett och ett halvt år sedan inträffade händelsen som ställde allt på sin spets för Bertil. Det var fest hemma i villan. Barnen var inte hemma.

– Hon satt och drack trots att hon lovat att sluta. Jag blev besviken och förbannad och som någon löjlig grej skulle jag hämnas så jag bälgade i mig jag också och det vart för mycket. När man har aggressionen inom sig och är lite sur och tvär så förstärks den känslan när man dricker.

Bertil lät det dåliga humöret ta överhanden och tog tag i sin sambo och vräkte omkull henne så att hon slog i huvudet. Ilskan stegrade sig och Bertil sprang och hämtade en kniv.

– Jag skulle väl aldrig sticka henne men i det läget var man så förbannad att man ville skrämma henne. Jag jagade henne och högg lite bredvid. Hon blev livrädd och det förstår man ju, men jag ville markera allt det där jag inte fått ur mig som jag inte blivit förstådd för. Mycket gamla aggressioner plus det som hände just den kvällen.

När Bertil vaknade upp dagen därpå kände han sig som en feg buse.

– Det där ska ingen behöva utsättas för tänkte jag. Jag mådde så jävla dåligt över det jag gjort, jag blev lite rädd för mig själv, ska jag hålla på och dricka och bete mig så här, vad ska hända nästa gång då.

Bertil tog kontakt med Leif Jonsson och Claes Holm på Kris- och våldsmottagningen för män i Falun.

– Jag tänkte att jag måste få prata med någon, att det skulle vara skönt att få det utrett med någon som kan det här. Jag är ju en lugn och sjyst person annars men blev doktor Jekyll den där kvällen. Jag fick berätta samma historia som jag gör nu fast vi gick in på lite djupare saker.

Bertil har gått i regelbundna samtal på Kris- och våldsmottagningen där han skaffat sig verktyg för att klara av situationen.

– Nu har jag helt slutat dricka alkohol, jag har valt det själv och det är ett av mina verktyg för att klara av det här. Nu finner jag ingen anledning att dricka, jag mår bra som jag gör nu. Jag brukar säga att jag är berusad av livet.

I drygt ett år har han haft kontakt med mottagningen och är nu redo att släppa taget och stå på egna ben.

– I och med att jag tagit tag i mitt har hon börjat ta tag i sitt. Hon är hon och jag är jag, man visste ju det innan men nu har man kunnat ta tag i det. Jag kan inte säga vad hon ska göra med sitt liv utan bara tala om hur jag upplever saker och vad jag känner och tycker. Det är bra att vi fortfarande är tillsammans.