Mannen kom till rättspsykiatriska kliniken i Säter under 2007.

Han hade då dömts för brott av Falu tingsrätt till rättspsykiatrisk vård med särskild utskrivningsprövning.

Efter en tid på kliniken upplevde mannen att han, som patient, utsattes för saker som han hade svårt att förstå och finna sig i. Bland annat nekades han besök av anhöriga och vid flera tillfällen fråntogs han personliga ägodelar som han förvarade i sitt rum.

- En burk handkräm, till exempel. Den hämtades av personal, men ingen kunde förklara för mig varför jag inte fick ha den, berättar mannen.

Efter en rad liknande incidenter började patienten kräva att klinikledningen skulle motivera besluten. Och han ville ha det skriftligt.

Tanken med det var att han skulle kunna överklaga de beslut som han ansåg var absurda och handlade om rena maktdemonstrationer från klinikledningens sida.

- Det var viktigt för mig att få det på papper. Jag ville kunna visa andra myndigheter hur det går till inne på kliniken.

- Vem skulle annars tro på mig? Dömd till psykvård och därmed stämplad som dåre, säger mannen.

De skriftliga besluten dröjde dock. Och när de sedan kom, krävdes patienten på pengar för att få ta del av besluten.

Sex kronor per beslut, ville klinikledningen ha.

- Jag fattade att det inte var rätt, men jag betalade ändå. Jag orkade liksom inte bråka om några kronor, berättar mannen.

I utbyte fick patienten ett handskrivet kvitto, daterat och underskrivet av personal på avdelningen. Kvittot hade specificerats "en st journalkopia".

Och en journalkopia var också det patienten fick. I den hade läkare med en mening skrivit ner aktuellt beslut.

Ett exempel från den 17 december 2008

BESLUT: Enligt avds rutiner får pat ej ha gitarr på sitt rum av säkerhetsskäl.

- Det var inte alls vad jag begärt eller förväntat mig. Jag ville ha ett myndighetsbeslut, utformat som lagar och regler säger.

- Men istället fick jag en rad i min journal. Som jag dessutom fick betala för.

Patienten fortsatte ändå att begära skriftliga beslut av klinikledningen. Som i sin tur fortsatte att göra anteckningar i mannens journaler.

Och varje gång skulle sex kronor erläggas, för att han skulle få ta del av besluten.

- De fick väl hålla på, tänkte jag. Men jag visste ju att det inte var riktigt.

Efter att patienten anmält saken till bland annat Justitieombudsmannen (JO) fick han plötsligt, i två omgångar och utan förklaring, tillbaka 12 och 24 kronor i kontanter av personal på avdelningen.

Summan motsvarar det belopp han totalt betalat för de skriftliga besluten.