Familjevåldsroteln i Borlänge utreder brott mot barn under 18 år i hela länet. Här finns åtta barnutredare plus två som går under utbildning, rotelchef och assistent. Snart annonseras efter ytterligare två barnutredare för att myndigheten ska hinna med i den takt lagen kräver.

- Så fort ett barn blivit utsatt för brott hamnar ärendet här, berättar Lisbet Bolin, rotelchef.

- Vi har konstant 90 pågående ärenden. Till största delen handlar det om våld inom familjen, som misshandel, fridsbrott och sexuella brott.

Ett av de aktuella ärendena är "Tyforsfallet".

Förhören med de inblandade barnen sköts i det fallet av barnutredare i södra Sverige, dit barnen flyttat.

Familjevåldsroteln i Dalarna sköter däremot brottsplatsundersökning, övriga förhör och medverkar vid rekonstruktioner i Tyfors.

Förhör med barn boende i länet sker på Barnahus i Borlänge. Här samråder och samverkar socialtjänst, polis, åklagare, rättsmedicin, barnmedicin och barn- och ungdomspsykiatri.

- Det som är så intressant med att förhöra barn är att man inte vet hur det slutar, säger Gerd Grebron, som är polis sedan 33 år, varav barnutredare ungefär hälften av tiden.

Den yngsta hon förhört på Barnahus var tre år.

När det gäller små barn brukar de få leka i vardagsrummet/väntrummet en stund innan förhör.

Förhöret, som filmas, sker i ett särskilt rum.

Det kan följas på bildskärm i medhörningsrummet av representanter för de olika myndigheterna samt i förekommande fall den särskilde företrädaren.

En sådan förordnas av tingsrätten när det finns anledning att tro att brott med fängelse i straffskalan begåtts mot barnet och att vårdnadshavare kan misstänkas för brottet.

Det är individuellt hur utredaren närmar sig själva ämnet.

- Jag kan till exempel inleda med "jag ser att du har ett blåmärke på kinden", och då börjar ofta barnet berätta. I bland kan det krävas två förhör innan barnet öppnar sig, säger Gerd Grebron.

- Ibland får man får höra väldigt gripande saker. Då gäller det att vara professionell och gå vidare med frågorna. Inte börja grina. Samtidigt får man inte verka kall. Det är en balansgång.

Hur ska en bra barnutredare vara?

- Ödmjuk, lyhörd och ha humor. Det är inte bara tragik och hemskheter. Vi skrattar också.

Hur vet man om barnet ljuger?

- I bland har det hänt att någon försökt lura mig. Det kan vara så uppenbart som "när jag hoppade ned från taket fick jag vingar". Andra avslöjas av kontrollfrågor. Det är svårt för barn att fabulera ihop en lång historia.

Barnens berättelser kan styrkas av teknisk bevisning som till exempel sängkläder, datorer och rättsläkarintyg på skador.

När det gäller syskon, som i Tyforsfallet, förhörs barnen vart och ett för sig. Sedan kontrolleras deras berättelser mot varandra.

Åldersgränsen för att medverka i rättssalen är 15 år. När det gäller yngre barn spelas i stället videofilmen från förhöret upp i rätten.

Innan dess har den visats för den misstänkte med försvarsadvokat som fått möjlighet att skriva ned frågor och i bland begärt ett nytt förhör.

Gerd Grebron och Lisbet Bolin upplever att barn kan ha svårt att bli förstådda i rätten:

- Tyvärr har nämndemän och rådmän orimligt höga krav på små barn. De har ingen förståelse för att barn inte har samma tidsuppfattning som vuxna.