Det började som en helt vanlig dag.

Ann-Charlotte Bergman lämnade sin snart tvååriga son på dagis, innan hon återvände hem för att packa inför en flytt.

Men den där tisdagen, den 17 juni 2008, skulle bara några timmar senare förvandlas till en förälders värsta mardröm. Mitt i flyttbestyren fick Ann-Charlotte beskedet.

- Det var min mamma som fått veta det. Hon berättade att min son hade varit med om en olycka på dagis och förts till sjukhus.

Personalen på dagis hade tagit med sig barnen på utflykt till Vattenparken. Där skulle de titta på änder och ha fruktstund.

Exakt vad som hände sedan vet inte Ann-Charlotte, men i ett obevakat ögonblick hade hennes son skiljts från gruppen.

Ingen såg när han föll i vattnet och blev liggande med ansiktet nedåt.

Så hittades han, när barngruppen skulle återvända till förskolan.

Han var livlös och ambulans tillkallades. I väntan på den gav en i personalen pojken hjärt- lungräddning.

- Läkarna uppskattade att han legat i vattnet i fem-tio minuter, berättar mamman.

När Ann-Charlotte Bergman kom till sjukhuset visste hon att tillståndet för sonen var allvarligt. Men hon hade inte kunnat föreställa sig synen.

Där, på ambulansintaget, låg hennes medvetslösa barn i en säng. Senare fördes han till intensiven där han lindades in i kylfiltar. Så hoppades läkarna kunna reducera eventuella skador på hjärnan.

Om han överhuvudtaget skulle överleva. Det kunde ingen, i det läget, garantera.

- Vi visste ingenting då. Och jag minns inte att jag tänkte så mycket heller. Det var mest en känslostorm i början.

- Han hölls kyld och nersövd i flera dagar, säger Ann-Charlotte.

Efter tre dagar inträffade miraklet.

Pojken väcktes och visade inga tecken på fysiska skador. Inte heller i efterhand har den psykologiska undersökning som gjorts visat att hjärnan påverkats.

- Han blev nedkyld i vattnet och det var en fördel. På så sätt klarade sig hjärnan bättre, säger Ann-Charlotte Bergman.

Läkarna har dock reserverat sig och uppgett att det finns risk för att olyckan orsakat pojken mindre hjärnskador, som ännu inte kunnat upptäckas.

- Det kommer i så fall att visa sig i framtiden.

Efter händelsen i Vattenparken gjorde kommunen en polisanmälan.

En utredning har gjorts och åklagare har bildat sig uppfattningen att en enskild förskolepersonal bär ansvar för det som hände pojken.

I dag ställs hon, en kvinna i 30-årsåldern, inför rätta.

Hon, som var den som hittade pojken i vattnet och gav hjärt- lungräddning, är misstänkt och åtalad för vållande till kroppsskada.

- Jag vet inte hur åklagaren gjort den bedömningen. Varför man valt ut just henne, säger Ann-Charlotte Bergman.

Mamman har fått berättat för sig att personalen på avdelningen normalt delar upp ansvaret för barnen mellan sig. Men just den där tisdagen, inför utflykten till Vattenparken, ska det inte ha skett. Alla hade, enligt hennes uppfattning, gemensamt ansvar för barnen.

Och så hände det, som absolut inte fick hända.

Nu hoppas Ann-Charlotte Bergman att tragedin ska leda till att säkerheten vid förskolorna avsevärt förbättras.

- Jag tycker att hela systemet borde ses över. Gör man utflykter med barn måste man vara tillräckligt med personal för att kunna övervaka dem.

- Särskilt om man vistas på osäkra ställen.

I dag mår pojken efter omständigheterna bra.

Han är, enligt mamman, lite oroligare än innan olyckan och visar ständig rädsla för att mamma ska försvinna.

Han badar gärna, men får panik om han får vatten i munnen.

Nu, ett och ett halvt år efter händelsen, är det med delade känslor Ann-Charlotte Bergman tar plats i rättssalen och lyssnar till vad som egentligen hände i Vattenparken den där tisdagen i juni.

- Jag hoppas få en klar bild av det. Men det kommer säkert också att riva upp mycket igen, säger hon.