Polisens sökarljus kom att riktas mot Göran Lindberg när han, uppenbarligen totalt ovetande om sina forna kollegors spaning, dök upp i ett helt annat ärende. Dittilldags hade han haft en närmast osannolik tur att det inte skett tidigare. Under åren har han varit en risktagare av rang - besökt välbekanta sexköpslokaler, swingerklubbar, tagit in på hotell med två unga kvinnor i en och samma svit! med ty åtföljande trafik av ensamma män, inbjudit ett flertal för honom okända män till sexträffar och haft ett antal sms- och telefonkontakter med okända kvinnor. Detta riskbeteende, särskilt om man ställer det mot hans kunskaper om polisiära arbetsmetoder, visar också hur befäst hans beteende varit. Självöverskattning är bara förnamnet. Han har också, som många andra, inte kunnat säga nej till sig själv.

Domedagen kom i går. Dryga sex års fängelse för ett antal allvarliga brott begångna av en medborgare tidigare höjd över varje misstanke. Huvudingredienserna är sadistiska övergrepp mot några av våra mest försvarslösa, hänsynslöst utnyttjande av villrådiga, unga och oerfarna kvinnor, febril aktivitet i flackandet mellan olika potentiella offer, som måste ha kostat stora summor, så att han slutligen förfallit till koppleri. Fallet är tungt och de senaste bilderna på Lindberg visar en böjd, tärd man vars framtid ligger bakom honom.

Under läsningen av förundersökningen och domen rörande Lindbergs brottslighet framgår hur han gör det mesta för att minimera allvaret i de händelser som han nu dömts för. Han svänger sig, spelar ovetande om de faktiska förhållandena, gör nytolkningar av begrepp som "slyna" och liknande nedsättande ord och visar på alla sätt att han inte på djupet inser hur hans handlande drabbat kvinnor som oftast saknat förmåga att avvisa hans propåer. Det är en vämjelig läsning om en man som saknar moralisk kompass och som uppenbarligen är oförmögen att rakryggat lägga korten på bordet, be om ursäkt och ta sitt straff.

Det synes mig som om Lindberg trott att han skulle kunna komma undan och att han kanske till och med tänkt sig att efter en friande dom återuppta sin verksamhet som jämställdhetsivrare. I vart fall säger han i ett förhör att han är villig att ta en offentlig debatt om sin nedsättande terminologi om kvinnor - och försvara den! Så säger en person som tidigare framstått som damernas riddare men som nu i offentligheten närmare framstår som deras förgörare.

När en samhällets förmente stöttepelare avslöjas som en perverterad sexmissbrukare är det inte en privatsak. Det är allvarligt eftersom konsekvenserna blir vittgående. När man en gång fått betydande gensvar från kvinnor för sitt arbete och sedan visar sig ha en dold agenda kan ju resultatet inte bli annat än att dessa kvinnor känner sig svikna i grunden. Det blir inte lätt för dem att fortsätta dialog med andra män. Vem kan de lita på? Förtroendet för polisen har förstås också fått sig en knäck. Förhoppningsvis är den mer temporär.

Om domen överklagas - och det är jag inte så säker på kommer att ske; därtill är tingsrättens dom alltför välskriven och välmotiverad - är det osannolikt att Lindberg skulle undkomma fängelsepåföljd. Han kommer då att isoleras på någon av de kriminalvårdsanstalter eller särskilda avdelningar för sexualförbrytare, där han kommer att erbjudas vård. Förutsättningen för det är att Lindberg är motiverad annars är ens försök till behandling förspilld möda. I dagsläget ser det pessimistiskt ut, men kanske har dagens dom potential att få fjällen att falla från ögonen för den som svikit sina anhöriga, sina vänner, sina forna kollegor, samhället i stort och inte minst sig själv.

Ulf Åsgård, Med dr, psykiater