Så var den sista dagen i rätten. För att läsa från början, scrolla ned.

14.03 Förhandlingen i sal fyra återupptas.

Lars Eklycke, lagman, läser beslutet:

Det är ett omfattande mål. Men vi är beredda att i morgon klockan 14 meddela beslut om målets fortsatta handläggning. Antingen att det blir beslut om när domen ska meddelas eller om det blir aktuellt med en rättspsykiatrisk undersökning. Mats Alm ska tills dess vara kvar i häktet och åklagaren har rätt att meddela restriktioner.

Därmed är dagens rättegång avslutad.

13.55 Lagmannen Lars Eklycke frågar Mats Alm om han har något att tillägga men han säger nej tack.

Vi ska göra som så att vi tar en kortare överläggning om målets fortsatta handling, om ni väntar därute en liten stund, säger Lars Eklycke.

Rätten tar alltså paus för överläggning.

13.34 Försvarsadvokaten citerar ur rättegångsbalken (35:1) att bevisbördan ligger på åklagaren. Den tilltalade har ingen bevisbörda.

Detta har man för att det inte ska bli aktuellt med oriktigt fällande domar, säger Peter Althin.

Enligt min genomgång finns det inte i praxis någon förklaringsbörda när någon är misstänkt och tilltalad för allvarlig brottslighet.

Vad blir slutsatsen av detta? Jo, den är ganska självklar. Mats kan vara tyst under hela rättegången, under förundersökningen. Det är inget brott för en tilltalad att ljuga. Men det underlättar inte åklagarens bevisbörda.

Det finns i såna här mål ingen omvänd bevisbörda, ingen förklaringsskyldighet.

En gång i min karriär har jag varit förordnad som offentlig försvarare för en person misstänkt för brott. Och i samma mål blev jag målsägandebiträde.

En man vaknar upp i sin lägenhet i Gävle. Han vaknar av ett skrik och han ser en okänd man hugga sin sambo med kniv.

Han larmar polisen och berättar vad som hänt men polisen tror honom inte. Han blir häktad.

Man lägger bilderna framför honom, på hans dödade, styckade sambo för att få honom att erkänna.

Den okände mannen begick ett mord till och han erkände så småningom också mordet på mannens sambo.

Jag sa till polis och åklagare att här måste vi lära oss nånting. Ta lärdom av detta. Sanningen är inte alltid som den ser ut.

Vi har inte hittat någon alternativ gärningsman, säger polis och åklagare.

Vad betyder det då? Det finns inget alternativ och då måste det vara Mats. Men så enkelt är det inte.

En kille misstänktes för misshandel och vållande till annans död. Två personer på en ö. En hittas död, rätt uppbränd. OCh den andre åtalades. Man konstaterade att mannen som var död bränt upp sig själv.

Då säger man från åklagarens sida att den misstänkte först misshandlade mannen och sedan anlade branden för att förinta kroppen. Som stöd har åklagaren hänvisat till att de var de enda personerna som befann sig på ön vid den aktuella tidpunkten.

Att grunda en fällande dom enbart på en negativ omständighet kan endast vid undantagsfall komma på fråga. Man kan inte bara säga att man inte hittade en annan gärningsman.

Det ska finnas bevisning som klargör de väsentliga delarna, alltså var, när och hur.

Slutligen om åklagarens bevisuppgift om den medicinska undersökningen. När det gäller Mats säger rättsläkaren att det ej är uteslutet att Mats skador uppkommit i bagageluckan på en bil.

Men det han säger som gör det här målet unikt och som gör målet så svårt är att det inte finns någon säker dödsorsak. Vi vet inte hur hon har dött. Vi vet inte på vilket sätt hon har dött. Och då blir alla spekulationer meningslösa.

Det är inget svar på frågan hur.

Det här är bevisningen i målet som jag menar är den intressanta och avgörande. Då är det ju på det här sättet att det ska vara ställt bortom rimligt tvivel. Men vad innebär det?

Var lägger vi ribban nånstans? Bortom rimligt tvivel, vad innebär det?

Jag har hittat det i den här, det är en rapport från Justitiekanslerns projekt där människor fått felaktiga domar. På sidan 470 finns det angivet, har någon försökt ange, var lägger vi ribban: att det praktiskt sett ska framstå som uteslutet att den åtalade är oskyldig.

Då ligger ribban högt.

Det ska vara uteslutet att han är oskyldig.

Det är den frågan ni ska ställa er hela tiden. Är det praktiskt uteslutet? Är det det? När vi inte fått svar på när var och hur?

Det ligger ett ansvar på rättens ledamöter. Är det möjligt att döma en person som förnekar brott, döma honom för uppsåtligt dödande av hans livs stora kärlek när det inte finns någon dödsorsak? När det kan ha hänt i stort sett var som helst.

Och det till och med kan ha varit en annan gärningsman.

Alla som sitter i en rättssal vill ha svar. Men ibland så hamnar man i det läget att man inte får några svar.

Vi vet inte vad som hände. Domstolen vet inte, åklagarna vet inte, jag vet inte och det är inte särskilt tillfredsställande.

Men så är läget att det är det ni har att utgå ifrån.

Vi vet inte hur det gick till, vi vet inte var det hände och vi vet inte vem.

Sedan kan vi spekulera väldigt mycket kring hur man uppträder på olika sätt. Så åklagarna har trots en väldig ambition inte nått fram. Därför ska åtalet ogillas.

Och Mats som nu suttit häktade i 8,5 månader bli försatt på fri fot.

Tack.

13.23 Althin går in på Lindas ekonomiska förhållanden.

Jag vet inte vilken betydelse det har att Linda har bra ekonomi. Men hon har rört sig med stora pengar på en servitrislön.

En gammal kompis till Mats. Hur ska han kunna uttala sig om Mats karaktär när han inte träffat honom på tio år?

På samma sätt som SFI-eleven som inte kunde bedöma om Mats verkligen kände igen henne när de träffades.

Ger dom något svar på frågorna när, var och hur?

Det gör inte det.

Dessa uppgifter påstår jag är inte av den karaktären att det styrker åtalet.

Bevisläget i övrigt, om man kollar på de andra punkterna som åklagarna tar upp. Där kan man ställa sig frågan; är Mats berättelse om sitt försvinandne riktig eller är det en lögn?

Och om det är en lögn, vilka slutsatser kan man dra av det?

Man plockar fram vittnen som busschauffören som till en början tycker sig känna igen och sedan blir starkare och starkare för varje förhör. 

Sedan har vi en annan person som från början trodde att han kände igen pekar ut Mats i rättssalen. Vi som varit med i några år vet att folk pekar ut i rättssalar. De tror på rättsväsendet.

Vid ett tillfälle pekades en kollega ut till mig i tron att han var tilltalad.

Några personer i Tällberg tyckte sig känna igen Mats men de tyckte att han verkade borta.

Vad ger det för intryck?

Han kan vara påverkad av någonting. Något fel var det ju.

De som var vid fyndplatsen upplevde Mats som chockad. Att han var i fysiskt dåligt skick och inte kontaktbar.

Vad ger det för intryck av en person som uppträder på det sättet?

Och då funderar man naturligtvis, stöder det här bevisningen att Mats var drogad. Kanske, men det är inte säkert. För det blir ju ännu mera märkligt om Mats frivilligt kommit till platsen där Linda finns. Varför har han inte bensin och tändstickor med sig?

Om han frivilligt kommit dit, varför springer han och hämtar polisen? Om han nu tagit så stort intryck av artikeln med Leif GW Persson där han säger att om man hittar kroppen så skulle han bli gripen.

Har detta någon som helst betydelse? Har det någon betydelse om det är en påhittad historia eller inte?

Har det någon avgörande betydelse för bedömningen i skuldfrågan, och för att avgöra var, när eller hur?

Då kommer jag av naturliga skäl in på rättsläget. Jag tycker att man slarvat där när man pratat lite snabbt om förklaringsbörda.

13.07 Förhandlingen återupptas med Peter Althins slutanförande.

Den här rättegången handlar, precis som alla andra, om att hitta rättvisan. Att ingen blir oskyldigt dömd. Att det inte blir någon felaktig dom.

Den analys man kan kräva av rätten nu är en iskall analys av vad som presenterats de här dagarna. Varje ledamot har sitt eget ansvar, kan inte skylla på någon annan.

Mitt försök till analys har följande disposition. Först några inledande ord, sedan något om åtalet, så om bevisläget, om avgörande domar som har bäring på målet och den avgörande frågan om åtalet är styrkt. Och så några avslutande synpunkter.

Åklagaren gjorde, vad jag tycker, en alldeles utmärkt plädering. Den visade att han kan målet. Och att han gjorde en kronologisk genomgång av vad som i vissa delar faktiskt hänt blandat med hypoteser och teoretiska synpunkter.

Men åklagaren hamnade i slutet på pläderingen tillbaka i början där alla alternativ finns kvar. Det kunde vara mord, dråp eller vållande.

Målsägandebiträdet Uno Karlsson lämnar en intressant synpunkt. Familjen vill veta vad som hänt. Och det vill alla. Men i frågan ligger också att vi inte vet. Det sammanfattar egentligen läget.

Den här rättegången har pågått nästan två månader.

Om än inte varje dag.

Ett mycket stort antal vittnen har hörts.

Det är fullständigt omöjligt att i ett slutanförande ta upp allt som sagts. Och det är kränkande mot domstolen att göra det, nästan som att psåtå att rätten inte tagit till sig det hela. Så det kommer jag inte att göra.

Pläderingens syfte är att försöka analysera det som lagts på rättens bord och dra slutsatser av det. I bästa fall dra säkra slutsatser.

Har åklagaren lyckats med sin uppgift, att styrka åtalet?

Eller har åklagaren inte lyckats, alltså misslyckats? Och det är inget fel att misslyckas. Felet är att inte göra sitt bästa. 

Trots det här mycket gedigna arbetet från åklagarna och polisen som gett en omfattande undersökning så har de inte lyckats. Och det tänker jag visa.

Själva gärningsbeskrivningen är ju det som rätten har att pröva. Nu låter den så här: Alm har den 1 augusti 2009, eller någon dag därefter, i Dalarna på okänt sätt uppsåtligen berövat Linda Chen livet alternativt av oaktsamhet orsakat Linda Chens död. Alm har den 1 augusti 2009, eller någon annan dag därefter, obehörigen flyttat Linda Chens kropp och dolt den bakom ett stenparti.

Här finns, herr ordförande, fyra förslag. Det är mord, dråp, vållande till annans död och brott mot griftefriden. Vad kan man dra för slutsats av en gärningsbeskrivning som är uppställd på det här viset. Det vill jag att alla ledamöter ska fundera på.

Visar det på en säkerhet hos åklagaren, eller visar det på en osäkerhet i de avgörande frågorna?

Visar det på att åklagaren kan prestera och ge svar på frågorna, när var och hur hände det något med Linda? När, var hur?

För mig är det självklart att det här visar att åklagaren egentligen inte har en aning om var, när eller hur.

Och därför blir det spekulationer.

Var, när och hur är det centrala i målet. Det har åklagarna förstått, självklart. Det är begåvade åklagare som sitter här. Men när man inte kan åstadkomma svaren på de här frågorna så tar man in alla möjliga vittnen som ska höras om ekonomi, intressen, karaktär och så vidare.

Ger dom några svar på frågan när, var eller hur?

Jag låter den frågan hänga lite i luften men jag kan lova rätten att jag ska besvara den.

Hur ser då bevisläget ut?

Ja, Mats har förnekat brott. Han har övervägt att erkänna, som åklagaren skrivit i stämningsansökan. Han har aldrig övervägt att erkänna att han begått något brott. Det vill jag understryka.

Åklagarens bevisning riktar in sig på det som ska stärka ekonomiska och känslomässiga omständigheter i stämningsansökan.

Tittar man under punkten B ska ett antal vittnen höras om relationer. Nu behöver åklagaren inte presentera något motiv egentligen, det är inget krav. Men det är bra om man har det.

Här i stämningsansökan skriver man om tänkbara motiv. Spekulationer som blir nödvändiga om man inte har svar på när, var och hur.

Det finns ingen teknisk bevisning mot Mats.

Åklagaren sa i sitt slutanförande att Linda kan ha dödats i bilen, bostaden eller någon annanstans. Men det finns inget av det genomsökta som teknikerna hittat som tyder på det.

Det finns inte heller någon medicinsk bevisning som pekar ut Mats, eller som binder Mats vid något brott.

Det finns ett stort antal vittnen och jag har suttit under helgen och funderat på upplägget av slutanförandet så att det i möjligaste mån blir njutbart och begripligt.

Några vittnen ska jag peka på. Lindas arbetsgivare. Hon sa att hon uppfattade Linda som glad under sin sista tid.

En av Lindas exmän kände överhuvudtaget inte till något om Mats och Lindas förhållande och inte heller deras ekonomi och man förstår inte varför han hördes.

Mats exflickvän beskriver honom som kärleksfull, uppmärksam. Bilden av Mats var också att han kunde vara svartsjuk. Men det viktigaste, som har bäring på målet, var att han aldrig utövat våld mot henne. Han hade aldrig hotat henne.

De var ändå tillsammans under en inte så kort tid. Så fanns det några sms som hon påstod har kommit från Mats. Det går inte att kontrollera.

De hade förts över från mobilen till hennes dator.

Den arbetsgivare han erkände förskingringen för. Den mannen sa att han aldrig erkände att han hade fel. Men här erkände han ju faktiskt ett stort fel.

En vän till Mats och Linda skulle vittna om svartsjuka. Vad säger han egentligen? Jo han sa att Mats och linda var nykära trots att de varit ihop så länge.

Han säger också att den här händelsen med handen på Lindas hår, det tror han inte var svartsjuka utan snarare överbeskyddande. Som i att Mats vill skydda Linda.

Kan man av det dra slutsatsen att han ville döda henne också?

Den journalist från Aftonbladet som åkte runt med honom den 4 augusti. Hon berättar att han hade rödsprängda ögon och mådde dåligt, han minns heller inte vilka tider de hade varit runt på olika ställen.

På samma sätt som den här polisen påstår sig ha sett en rodnad på Mats hals. Men ingen annan har sett den.

Jag lämnar det här med kaféet och Stångtjärnsstugan, jag vet inte om det kan ge svar på om när, var och hur.