Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Nya avsnitt av "Unika rum"

Udda platser och kreativa lösningar att bli inspirerad av!

Personligheter och smaker mixas i Lindsbergs kollektiv

Ingen av dem hade någon som helst koppling till Dalarna och ingen hade drivit kursgård tidigare.
Och trots att första mötet med huset var dystert kunde de inte tacka nej till att ta över det 3000 kvadratmeter stora stenhuset med överhängande renoveringsbehov.
Pablo Vilches och Kinna Herde lämnade Stockholm tillsammans med två vänner och började leva kollektiv-liv på Lindsberg utanför Falun.

Annons

Läs även: Grönt och egenodlat när Pablo och Kinna lagar mat för ett helt kollektiv

Pablo tycker att det finns en väldigt stigmatiserad bild av kollektivboende.

– Det har vi väl filmen Tillsammans att tacka för, säger han och ler snett.

På 70-talet var det mycket politiskt engagemang förknippat med kollektivet på Lindsberg. Det var Miljöförbundet som bildade stiftelsen. Nu har kollektivet ingen tydlig politisk linje.

– Vi är mera öppna men har gemensamt att vi delar miljötänk och solidaritetstänk, säger Pablo.

Lindsberg har tre ledord som verksamheten drivs efter – solidaritet, resursbevarande och självtillit.

Att bo kollektivt har många fördelar, tycker Pablo.

– Alla som bor här kan jobba mindre än heltid, till exempel. Den möjligheten finns plötsligt när man delar på saker och får lägre kostnader.

Pablo och Noa skördar kryddor till kvällens middag.

I kollektivet finns allt man behöver, ingen behöver köpa allt själv men inget finns i överflöd.

– Livet blir lugnare när man inte behöver prestera lika mycket som när man har skyhöga lån.

I kollektivet delar man på kostnaderna och också på sysslorna.

– Det är både avlastande och frigör tid till annat, säger Pablo. De som inte lagar mat för kvällen kan sköta om huset till exempel.

Blommor till middagsbordet  plockar Kinna i Lindsbergs trädgårdsland.

Nu är det mest ved och normalt underhåll det gigantiska huset kräver. Men det har varit väldigt mycket renoveringsjobb på Lindsberg de senaste åren.

När Pablo och Kinna tog över huset 2012 var Lindsberg i ganska dåligt skick.

Stiftelsen Lindsberg hade fått kliva in och vräka de tidigare hyresgästerna som inte skött sig och de letade efter lämpligt folk som kunde ta över. Pablo, Kinna och deras vänner Sandra och Rebecka fick frågan om de var intresserade.

– Vi hade pratat lite löst om att hitta något gemensamt ställe. Men vi bodde alla i Stockholm, pluggade och jag hade precis startat eget företag. Våra barn var inskolade på dagis och ingen av oss fyra hade någon som helst koppling till Dalarna.

En kall dag i april 2012 åkte de ändå upp till Lindsberg för att titta.

– Det var ett häftigt hus, men med en väldigt märklig, deppig stämning. Det var iskallt, de hade inte eldat på hela vintern. Det var märkliga färger på väggarna, och människorna som bodde där var lika dystra som huset. Vi bara - wow vad är det för ställe egentligen?

Vildvinet som slingrar sig upp längst den pampiga fasaden har blivit mörkt röd på byggnaden som varit både fattighus, sanatorium och ålderdomshem.  Sedan 1970-talet har Lindsberg varit ett kollektiv.

De satte sig ner i vardagsrummet tillsammans med representanterna från stiftelsen. Och de frågade rakt ut: Vill ni ha det? Ni får ta det!

– Vi skruvade på oss och sa: Kanske nästa år..?

Men nej, ville de ha det fick de ta det nu.

–Vi satte oss i bilen och åkte hem till Stockholm. Ingen sa ett ljud i bilen, berättar Pablo.

Det gick en vecka utan att de fyra tillfrågade riktigt vågade ta i ämnet. Sedan hade de ett möte och alla kände samma sak: "Nej, men vi måste ju!"

–Ett sådant här tillfälle kommer inte flera gånger, säger Pablo.

Så trots att ingen av de fyra hade tänkt sig att bo i Dalarna, eller driva någon form av kursgård, blev de med 3000 kvadratmeter renoveringsobjekt till herrgårdsbyggnad med plikt att driva en verksamhet.

– Det var bara att direkt köpa ved, för första gången i livet, säger Pablo. Den måste ju vara kapad och kluven innan midsommar för att hinna torka till vintern. Vi samlade in pengar och köpte på oss hundra kubik.

Efter det, tidig vår, direkt efter att de bestämt sig arrangerade de en jättestor fest.

– Vi fixade en buss och körde upp typ 80 vänner från Stockholm som röjde en hel helg här. De jobbade och fixade och jag lagade mat hela helgen.

Det var mycket att göra men tack vare ett bra nätverk kunde de ha många arbetshelger i början.

– Vi har bytt panna, bytt el på övervåningen, fixat stora delar av taket, skaffat solpaneler, fixat alla tillstånd för att kunna driva verksamhet.

Och så handlade det mycket om ved.

Pablo och Kinna bodde på Lindsberg på halvtid det första halvåret, med en fot kvar i Stockholm. Men sedan flyttade de upp helt.

Kinna skördar de sista kronärtskockorna för säsongen.

De fyra i grundkärnan utökades snabbt och de boende blev fler.

– Jag tror vi var åtta redan den första vintern, säger Pablo.

Under de fem år som gått har några flyttat ut och några in. Just nu bor 18 personer i huset.

– Det funkar bäst om det är över tio vuxna. Runt tolv är perfekt, tycker Pablo. Upp till 15 vuxna får plats i kollektivet om alla ska bo bra. Och med färre än tio blir arbetet för betungande.

Det är fortfarande mycket jobb att driva Lindsberg.

– Vill man bo här får man inte vara rädd för att arbeta, säger Pablo.

Men arbetet har ändrat karaktär med tiden. Det är mindre praktiskt jobb än tidigare.

Förut var det fokus på renovering. Nu är det mer fix inför kurser och för att driva verksamheten.

– Det finns större frihet att göra roliga saker nu, säger Pablo.

För att få in lite ekonomi till verksamheten driver de förutom kursgård också vandrarhem på Lindsberg som fler och fler hittar till. Och i år blir det vegetariskt julbord igen, liksom förra året.

– Det kan behövas som motvikt till alla andra köttstinna julbord, säger Pablo. Jag ser det som en chans att påverka miljötänket att laga vegetarisk mat.

Sanna Eriksson och maken Daniel bor på Lindsberg med sina barn Lo och Vide.

– För att passa in i ett kollektiv behöver man vara driven och självständig, tycker Pablo.

–Men också ha tålamod och vara förstående för att man fungerar olika, säger Sanna Eriksson som bor i kollektivet tillsammans med sin man Daniel Gut och barnen Lo och Vide.

– Man måste vara beredd på att alla inte kommer att göra exakt lika mycket av varje sak men att alla bidrar och gör sitt bästa, säger Sanna. Det är bra. Oftast tycker någon att det är roligt att göra det jag tycker är tråkigt och vise versa.

– Och tycker alla att något är jättetråkigt då delar vi rättvist på arbetsbördan, säger Pablo.

När man fördelar arbetet får man tid över. Och när kollektivet inte har några kurser eller vandrarhemsgäster att ta hand om passar de ibland på att utnyttja huset till egna nöjen.

– Vi har ju sådana fantastiska möjligheter här, säger Pablo. Vi har 52 sängar, och sängplatser för alla våra vänner. Och en hel sal att dansa i! Vi har haft jättestora nyårsfester här med tre rätters middagar och fest hela natten för 80 personer. Och alla möjliga fester av ingen anledning alls egentligen, mer än att vi kan.

De boende i huset har mestadels kommit från Stockholm, lika så de föreningar och verksamheter som hyrt in sig i huset. Mycket för att Pablos och Kinnas kontaktnät sträcker sig mera utanför Falun än i.

– Men vi vill gärna få mera anknytning här. Få in folk från Falun också för att få mera kontinuitet i verksamheten, säger Pablo.

När Soledad Galleguillos kommer ut i trädgården för att skörda grönsaker till middagen kastar sig barnbarnen Lo och Noa lyckligt i hennes famn.

Sedan tre och ett halvt år tillbaka bor också Sole, som hon kallas, i huset.

Farmor Sole kommer ut från köket för att hämta grönsaker från landen. Då möts hon av barnbarnen Lo och Noa som kommer springandes och slänger sig i hennes famn.

– Det är jättehärligt att ha mamma här, säger Pablo. Hon hade flyttat tillbaka till Chile, som hon kommer från, och var bara här för att hälsa på när vi skulle få vårt andra barn, men hon blev kvar.

Sole kommer från den chilenska landsbygden och älskade Lindsberg med dess omgivningar direkt. Här såg hon möjligheterna att odla.

– Jag önskar bara att sommaren inte var slut, säger hon. Men titta vad fint vitlöken vuxit!

Sole visar hur fin vitlöken blivit under sommaren.

När Pablo och Kinna kom till Lindsberg var de gamla odlingarna övergivna och igenväxta. Där var bara Lupiner och ogräs.

– Det var ett elände att få bort alla rötterna. Vi fick ta kvadratmeter för kvadratmeter och sila jorden, berättar Pablo.

Noa tar en tur med sparkcykeln mellan raderna i trädgårdslandet.

Nu prunkar det rejält i landen och det är Sole som arbetar där mest.

– Det är hon som planerar, försår, och sätter frön, sedan hjälps alla åt att gräva och så, säger Pablo.

Kål, sallad, kronärtskocka och solrosor står fint än i trädgårdslandet.

Medan vi sitter och pratar kryper Sannas ett-åring Vide upp i soffan och lägger huvudet i Pablos knä. En trygg vuxen att landa hos framför brasan i det stora matrummet.

– Det är väldigt fint att se hur sociala barnen blir av att bo så här, säger Sanna. De får många vuxna förebilder och bygger sina egna relationer. Dessutom finns det alltid kompisar att leka med här och någon som kan passa barnen en stund om man behöver gå och diska eller bara andas några minuter.

Sannas och Daniels dotter Lo tar skjuts med Rasmus till buffébordet. I kollektivet finns många värdefulla  vuxna  till hands för barnen, förutom de egna föräldrarna.

–Nackdelen är att det kan bli väldigt högljutt och rörigt ibland med många barn, men då kan man ju välja att gå till sitt eget, säger Sanna.

Alla i kollektivet har sitt eget rum eller en lägenhet på övervåningen som är bara deras.

– Det måste finnas en sådan tolerans och frihet och alla går undan som de vill, säger Pablo. Många tror att man måste vara bästisar för att bo ihop i ett kollektiv men så är det inte. Vi har märkt att det funkar bäst med en mångfald av människor.

Många söker sig till Lindsberg och är intresserade av kollektivlivet men det är inte så många som faktiskt stannar.

Tycker kollektivet att man verkar lämplig får man komma på intervjuer och sedan provbo på Lindsberg i tre månader. Efter det tar kollektivet ett beslut om de ska få stanna och de som provbor får också chansen att känna om de vill bo kvar.

– Man ska ju passa för både kollektivet och för verksamheten, säger Pablo.

Medan några förbereder middagen passar några andra barnen som leker i trädgården.

Att det är lärorikt att bo i kollektiv är Sanna och Pablo överens om.

– Man lär sig jättemycket både om sig själv och om andra. Man blir bättre på att argumentera för sin sak men också på att lyssna och känna in andra och ha tålamod. Och man får lära sig att acceptera att det kollektiva beslutet inte alltid blev det som man själv tyckte, säger Pablo.

Att den sociala aspekten är en tydlig faktor i kollektivet syns tydligt när hela gänget sitter samlat kring middagsborden. Barnen som ätit färdigt leker tillsammans i sofforna medan de vuxna samtalar vid borden.

– Den där tristessen man kan känna om man lever ensam, säger Pablo, den finns inte här. Här finns alltid det sociala att ta del av om man vill.

Lekkompisar finns det alltid när man bor i kollektiv. Lo, Lo och Noa smakar på grönkålen i trädgårdslandet.

LÄS MER: En salig blandning i feministkollektivet

LÄS MER: Mikaela Willers lämnade Stockholm och köpte helt kvarter i Vikarbyn

LÄS MER: Théres hittar sin balans med hårdrock och yoga

LÄS MER: Kika in i Jack Hansons arkitektritade dröm

Sole  har skördat rotselleri och Noa ser till att den kommer  in till pappa Pablo i köket.

Vildvinet på den pampiga byggnaden Lindsberg är höstigt mörkröd.

Sole sköljer den nyskördad rotsellerin på väg från jorden till bordet.

Det är bra med många kockar när ett helt kollektiv ska utfodras. Jonas, Markus och Fellan skalar jordärtskockor och potatis.

Soledad dukar till middag i matsalen.

Alla i kollektivet turas om att laga maten. Här fixar Rasmus  salladen medan Jonas, Markus och Fellan skalar jordärtskockor och potatis till ett helt kollektiv.

Annons

Nya avsnitt av "Hemma hos"

Inspireras av planlösningar, inredning och färgval!

Annons