Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Nya avsnitt av "Unika rum"

Udda platser och kreativa lösningar att bli inspirerad av!

Josephina och Daniel blev förälskade i gården med anor från medeltiden: "Är något av en ruinromantiker"

Ibland uppstår kärlek vid första ögonkastet. Som när Josephina Wesström och Daniel Hedman, lite på chans, åkte på visning av den anrika gården Valparbo.
–Om vi inte hade köpt huset hade vi ångrat oss resten av livet, säger Josephina Wesström.

Annons

Den gamla gården i byn Valparbo i Tierps kommun har en ståtlig huvudbyggnad i fyra plan och med en charmig glasveranda. Huset påminner om en hälsingegård.

– Jag älskar känslan i huset; det är stort, tryggt och varmt, säger Josephina Wesström.

När Josephina och sambon Daniel Hedman köpte huset för åtta år sedan hade det stått tomt ett tag.

– Det var inte gjort så mycket med huset på länge, men det passade oss väldigt bra. Jag är något av en ruinromantiker och jag ser förutsättningarna som bäst när det är lite förfallet.

Josephina och Daniel, är båda något av historienördar. Josephina är utbildad etnolog och jobbar som guide på Lövstabruk herrgård. Daniel jobbar på Erik Sahlströms institutet i Tobo som vaktmästare. Josephina samlar på gamla dukar, blombord, historiska blommor och antika kläder medan Daniel har en gedigen samling nyckelharpor från 1800-talet och framåt.

– Det fanns mycket kvar i huset som var orört och det tilltalade oss. Glasverandan är så fin och det är gammalt glas i alla fönster.

Det var kärlek vid första ögonkastet.

Tidigare bodde de i Österänge, utanför Skärplinge, i ett betydligt mindre hus från 1880-talet, men med större renoveringsbehov.

– När vi såg annonsen om gården i Valparbo tänkte vi att vi måste åka och titta i alla fall, säger hon.

De blev förälskade i huset.

– Vi kände direkt att vi ville bo här. Jag fastnade först för skafferiet: "Åh, det vill jag ha!" Och sedan kom hela huset med på köpet, säger Josephina och skrattar.

Köket är rymligt med gott om förvaring och inte mindre än två skafferier. Köket har kvar den låga björkbetsade bänken vid fönstret, den andra delen av köket har 50-talsluckor.

Skafferiet har ett litet fönster.

Josephinas pappa som är snickare kom också och tog sig en titt.

– "Jäklar vad rejält", sa han. Han var helt fascinerad över hur välbyggt huset var.

– Om vi inte hade köpt huset hade vi ångrat oss resten av livet, tror hon.

Josephina och Daniel är de första som bryter ett väldigt långt släktled på gården.

– Ingegerd, vår närmaste granne, är uppväxt i huset Det är hennes familj som ägt gården sedan 1700-talet. Hon har berättat mycket.

Gården har anor från medeltiden. Den var en av de största i Lövstabruk socken och hade ett stort jordbruk.

– Byn omnämns redan på 1300-talet då några härifrån vallfärdade till Jerusalem. Byn fick då namnet Vallfärdarboum som under åren blivit Valparbo, namnet har alltså inget med hundvalpar att göra utan med vallfärd, förklarar Josephina.

Gården består av flera byggnader; förutom mangården finns ett till boningshus, ladugård, ett gammalt magasin, hönshus, bipaviljong och ett bönhus. Tomten är enorm med många äppelträd och bärbuskar. Huvudbyggnaden är på 210 kvadratmeter, plus 100 kvadratmeter om man räknar med vinden och källaren.

Gården består av flera byggnader, till och med ett bönhus. Kyrkan hade sin sista gudstjänst för bara några år sedan, Daniel och Josephina var med på den.

Har ni några spöken?

– Det är ganska lugnt faktiskt. Jag är nog ganska oemottaglig, har aldrig träffat något spöke på Lövstabruks herrgård heller. Men det vore roligt att få träffa ett spöke, ett snällt förstås, som kunde berätta om hur det var här förr.

Vi är en del av ett led i det här huset. Vi vill ta hand om det på bästa sätt.

Varsamt har Daniel och Josephina renoverat ett rum i taget och försökt återställa så mycket som möjligt.

– Vi vill inte gå bärsärkagång i huset. Vi är en del av ett led i det här huset, och vi vill ta hand om det på bästa sätt.

De har tagit fram trägolven och den gamla pärlsponten, som behövde kompletteras på vissa ställen och letat fram tapeter som passar ett hus som är byggt 1839.

Pardörrarna med glas hittade de bevarade på logen.

– På logen hittade vi de gamla pardörrarna till salen och glasverandan, det fattades glas men, vi är tacksamma för att de sparat dörrarna för de är fantastiskt vackra och gör hela hallen.

Alla fönster på glasverandan har Daniel kittat om.

– Han har lagt sammanlagt en kilometer kittfals. Det tog sin lilla tid.

När de skulle färdigställa glasverandan gjorde de en märkvärdig upptäckt.

– Vi hade bestämt oss för att måla med en blå nyans från 1800-talet. Efteråt upptäckte vi att verandan hade haft exakt den färgen. Det var nog huset som viskade till oss. Det är roligt när huset ger sitt godkännande.

Före. Så här såg salen ut före renoveringen. En enkel dörr in, papptak, randiga gröttapeter och en gulnad plastmatta. Den öppna spisen finns kvar men ska snart bytas ut mot en kakelugn som bättre passar huset.

Stumfilmsskådespelarens möblemang hamnade i Valparbo.

Den maffiga buffén ingår i salens möblemang som är tillverkade av en dansk hovsnickare.

Det känns som att varenda pinal i huset bär på en intressant historia och Josephina är en skicklig förvaltare som gärna berättar. Det maffiga möblemanget i salen består av en buffé, två fönsterbord, en orgel, ett barskåp, några piedestaler, 16 stolar och ett bord som kan bli fem meter långt. Möblerna har tillhört en stumfilmsskådespelare i Stockholm. Hans hushållerska ärvde möblerna och när hon flyttade till Östhammar skänkte hon möblerna till IOGT.

– De är tillverkade av en dansk hovsnickare i slutet av 1800-talet. Min pappa köpte rubbet när det var till salu. Jag tycker att det passar fint här.

Daniel har en fin samling med gamla nyckelharpor. Han kan både spela och bygga nyckelharpor. Folkmusik är ett gemensamt intresse för Daniel och Josephina. Det var musiken som förde dem samman för snart 17 år sedan när de båda studerade folkmusik.

Kammaren innanför köket har en gammelsvensk tapet från Duro. Gungstolen är arvegods.

Ett dekorativt skydd som fångar upp aska och gnistor från kakelugnen.

På chiffonjén står en byst av August Strindberg, men det är egentligen hans brorsa, Johan-Olof "Olle" Strindberg som är Josephinas stora idol. I 40 år var han trädgårdsmästare på Lövstabruk herrgård. Ett yrke som Josephina själv har haft när hon 2009 startade ett trädgårdsmästeri i Lövstabruk.

– Det känns som att jag kommit dem båda nära genom att läsa deras brevväxling. Det diskuterade ofta växter och August skickade ofta frön och plantor från sina många resor.

– Jag försöker förvalta Olles minne och berätta om honom.

Jugend är en återkommande stil hemma hos Josephina och Daniel.

– Enligt gammal jugendfilosofi ska det vara tre färger i grunden för att det ska bli harmoniskt i ett rum.

Det märks bland annat i sovrummet på övervåningen som går i lugnande blått, grått och vitt. Rummet har inspirerats av Madickens sovrum från filmatiseringen av Astrid Lindgrens populära böcker. Färgerna blandar paret ofta själva.

Sovrummet är färgsatt enligt jugendfilosofins grundregel om att alltid ha tre färger.

De har många projekt kvar på gården, men de tar också varje tillfälle i akt att njuta av detta generösa hus.

– Det finns gott om plats och vi kan vara många. Det är så härligt när vi har kalas och det är folk överallt och ungarna kan springa runt, runt. Huset rymmer lätt 40-50 personer. Det är lite bullerby-känsla, ett hus som jag alltid velat ha.

Josephina Wesström

Ålder: 37 år.

Gör: Utbildad etnolog. Guide och utställningsansvarig på Lövstabruks herrgård Egen företagare som syr och lagar kläder samt håller föredrag. Har tidigare drivit ett trädgårdsmästeri.

Familj: Sambon Daniel Hedman och sonen Helge, 1 år samt katterna: Betty, Sally, Flisan och Mosse.

Intressen: Allt som har med historia att göra, speciellt byggnader och textilier.

Om huset: Huset är på 210 kvadratmeter med en biyta på drygt 100 kvadratmeter om man räknar med vind och källare.

Från köksfönstret har familjen utsikt över åkrar och ängar.

Under medeltiden var det några som vallfärdade från Valparbo till Jerusalem, byn fick då namnet Vallfärdarboum.

På övervåningen har familjen ett bibliotek som Josephina inrett med broderad jugenduk och en röd kruka, även den i jugendstil.

Hallen på övervåningen väntar på renovering. Här kan man se flera lager av tapeter från det att huset byggdes, fram till i dag.

En ståtlig fotogenlampa i jugendstil.

Josephina Wesströms gård Valparbo i Skärplinge

I ena hörnet av salen står en outsider, en drinkvagn av teak från NK på 60-talet, den har tillhört Daniels farmor och farfar. Ovanpå står sex remmare och 14 ursnygga 50-talsglas,

Josephina samlar på blombord. Det här har hennes bror snickrat efter gammal modell.

En tavelvägg med söta kattavlor.

Annons

Nya avsnitt av "Hemma hos"

Inspireras av planlösningar, inredning och färgval!

Annons