Hej då

Jag skulle ha sagt det för länge sedan.

Vad är en blogg utan händelser? Ingenting är mitt svar.

Det har liksom känts onödigt på slutet. Av flera anledningar.

Att vara snusare eller inte är en fråga jag kommer få mala igenom gång på gång på gång.

Det händer så klart att suget vältrar sig över mig. Speciellt cigarettsuget. När man sitter i vårkvällsolen på sin altan, med grillos i näsan och ett glas vin i handen. Då är det svårt att stå emot.

Men när man är ute och springer i nya joggingskor känns det inte som man vill röka.

Som sagt. Det är av och på. Men jag tror jag har bestämt mig för att inte börja snusa. För att inte ha rinnande påsar under läppen, för att inte ha förhöjd puls, för att inte vara beroende. Det känns som jag har bestämt mig.

Och därför. Eftersom jag blivit till en sådan där dålig förebild utan motgångar. Som en Cindy Craford som ska få tjocka att träna sig smala. Som en lärare med alla svar. Därför har jag bestämt mig för att det här blir sista inlägget.

Det är inte spännande längre. Det var en bra blogg ett tag. Men inte längre.

Häng in there. Akta er för de hemska tobaksjättarna. Kämpa emot dem. Ju fler vi är desto mindre, äldre och fulare bilar tvingas de byta ner sig till.

Lycka till. Hej då.

Cig

Inte snussugen. Nej nej.

Det är cigaretterna som lockar. Hur de nu kan göra det. Rökning är inte min grej.

Flera vittnar om samma.

Dagplaneraren röker tills det slår lock i halsen, Hon har slutat snusa och röker numer. Men astman sätter i bland stopp. Då tuggar hon nikotintugg.

Vi andra slutasnusare sitter drömmande och pratar om vin, gt-drinkar och grillkvällar med cigaretter på någon sommarljummen altan.

Inte pratar vi om snus, det är förbjudet.

I stället tar sig nikotinabstinensen andra uttryck. Som längtan efter cigaretter, sprit, sommar och grillat kött. Mycket märkligt. Undra om jag tänker blunda för det. Eller om jag dricker vin och låter bli cigaretterna.

RDI-extra

Det heter tydligen inte fettblixt, fat flash, utan fat flush. Spola kröken typ, fast med fett.

Snus flush är min grej.

Jag spolar bort snusen, nikotinet, suget med sanslösa mängder hårdmackor, apelsiner, kolor, smågodisar, te, kaffe, vatten...

Nu går det inte att åka längdskidor längre heller.

Men tack vare detta fettande från mitt håll har jag uppnått elitkondition. I världsklass.

Spelade innebandy i morse. Med några sportjournalister, alltså som jobbar på sporten. Jag var outtröttlig.

Det är enbart, jag säger enbart, för att jag ätit så mycket. Det har nämligen i sin tur lett till ett enormt idrottande, vilket i sin tur alltså gett denna kondition.

Allt detta ätande och motionerande får mig att känna mig som min elitidrottande väninna, som pratar om HUR man ska få i sig all mat man måste äta när man tränar så mycket.

Det gör att jag får känslan av att jag VERKLIGEN BEHÖVER FYLLA PÅ, när jag tagit ut mig så mycket. I stället för det omvända (fatflush-tänkandet) nu måste jag göra av med maten jag stoppat i genom att träna. Maten är min elitidrottarmedicin. Något jag behöver.

Hade jag snusat hade jag förmodligen legat kvar som en halvslapp medelsvensson med normalt födointag, RDI* på allt. Nu är jag, pojkvän och den stora lilla hunden i stället elitsvensson med maxi-RDI.

I morgon funderar till och med jag och pojkvän på att gå upp så där supertidigt. Typ dra ut vid sju och åka längdskidor, innan det blir slush-flush av hela skidspåret.

* RDI Rekommenderat Dagligt Intag

Fatflash 2.0

Konstigt att man kan vara så anti, och samtidigt så på.

I går var det tydligen jag som åt omelett till frukost och drack linfrön i vatten till.

På kvällen gjorde jag en nästan kolhydratfri matblandning som jag valde att kalla för Creolsk gryta.

Namnet bara dök upp och det lät så jäklarns bra att jag gick runt och tänkte "Nu skär jag kål till min Creolska gryta, nu kryddar jag min Creolska gryta. Undrar om den ska ha locket på medan den gojsar ihop sig, min Creolska gryta, oj det var gott med Creolsk gryta".

Vad allt detta betyder är att Fatflashen smittar av sig. Nyss fann jag mig själv i köket i Gruhs-gången (vedertaget begrepp på Ingarvet eftersom Christer Gruhs sitter där, se också hans blogg här bredvid), vad jag svamlar, jo i köket med händerna sträckta uppåt tillsammans med två damer i min mors ålder.

Vi gjorde solhälsning. Något som man också gör i Fatflashsekten. Det ska ge balans och lugna mot irritation.

Mycket mycket märkligt. Undrar om det blir psylliumfrön till kvällsmat också.

Men, som jag tidigare hävdat. Det blir ingen fatflashdiet för mig. Jag måste först komma tillrätta med mitt slutasnusande.

Jag tillåts ligga något över min idealvikt ett tag. Blir inte ens rädd för att tänka att det blir för resten av livet.

Hellre lite mer hull och samtidigt lite mer liv men snusfri. Än. Tja än bantande snusande mager. För min del alltså. Men en solhälsning emellanåt, eller en Creolsk gryta, det ställer jag upp på.

//J

Fat Flash

Jag vet, kanske borde jag också hänga på.

Alla andra gör det ju. Det kallas Fat Flash och är någon slags, enligt mig, suspekt diet som gör att den person som aldrig i hela världen skulle kunna leva utan bearnaisesås nu har bytt ut såsen mot linfröolja och tranbärsjos.

Skrämmande.

Själv sitter jag som vanligt och svullar. Och nu verkar det inte bättre än att den förbannade våren är på väg också. Jag som hållit min vikt i schack de senaste veckorna genom isbandy, vinterbus med hundarna och längdskidor. Plötsligt ska de tya kallgraderna, mysmörkret och isen/snön i från mig.

Nu tvingas jag ut i joggingspåret. Men det känns inte lika bra eftersom

1) hunden inte får samma motion som när hon drar i längdspåret

2) armarna inte får jobba

Får se om det blir längd eller löpning i kväll.

Och den här jävla, ursäkta, våren gör ju att man ännu mer borde fatflasha sig, eftersom träningen blir lidande.

Men jag vägrar. Jag tänker vägra våren. Ni ser mig sist i skidspåret, när bara några blöta snöfläckar ligegr kvar på granbarren. För nån fettblixt blir det minsann inte för mig. Hellre enorma träninspass och fortsatt högt matintag. För mat är livet.

Just det

Regina Spektor torde kunna hjälpa även mot heroinbstinens. Vilken kvinna!

www.reginaspektor.com

Fem små irritationsmoment

Jag tänkte så här i går att: Jag är mer sansad nu mot tidigare i min slutasnusafas. Jag och pojkvän håller inte längre på att ha ihjäl varandra till exempel. (Han slutade också för exakt två månader sedan).

Då var jag en hårsmån från absolut aggression hela tiden. Vad som helst kunde tända gnistan och orsaka ett känslofyrverkeri utan dess like.

Jag och pojkvän kunde inte enas om någonting.

Men, som sagt, nu två månader senare har vi nått någon slags balans och vi behöver inte snus för att klara av varandra längre.

Ändock, trots att det avtagit, tycker jag mig tända till snabbare än innan.

I morse var det främst fem saker som fick mig att eldas upp.

1. Ingen jos i kylen. Fick dricka vatten till mackan. Mmmm.

2. Hann inte på Folke som bajsade mitt på vardagsrumsgolvet.

3. Jagarhunden, terriern Vilja, stack under morgonpromenaden. Irrade runt runt runt ett hus i jakt på råttor. Hur kan jag vara så fruktansvärt naiv och tro att hon ska klara att vara lös (från och med i dag är det dessutom förbjudet, läs i dagens tidning)

4. Dagens planerade outfit, delvis bestående av jeans, var inte torr. Har man tvättstuga i källaren måste man tydligen räkna med torktid på två dygn.

5. En ickeblinkare på väg till jobbet. Som skulle svänga höger och jag rakt fram. Tvingades ner på ettan och när jag ilsket skulle tuta fick jag ont i min stukade handled.

Kom alltså till jobbet arg och rödrosig och dessutom i fel par jeans. Hade naturligtvis snusat om nu inte var nu utan förr. Men löste situationen med att i rask takt dra i mig fyra koppar automatkaffe.

Peace out!

Sojabönor och tuggummi

Alla har slutat snusa.

Jag känner ingen som inte slutat snusa de senaste månaderna. Överdriver, naturligtvis, men ändå.

Det måste verkligen gå mycket dåligt för snustillverkarna.

I går satt vi, fyra stycken, hemma hos oss. Alla snusade för två månader sedan. Efter en fet kebabrulle pratade vi lite löst om snusandet/snus/att sluta snusa.

"Det var ju så mysigt, att stoppa i en snus", sade E. Lite drömmande. Som när äldre människor pratar om förr.

"Det var ju en mysig grej ju", fortsatte hon.

D och M enades om att det vore fint med en just då.

"Men förstås. Det var inte roligt att inte kunna le. Och det var hemskt varje gång snusen började rinna och man inte kunde spotta någonstans", sa E. Ut ur det blå, så där.

E slutade snusa med hjälp av nikotintuggummi. Sedan slutade hon med det också. Hon kände visst flera som nu var beroende av nikotintuggummin i stället.

Pojkvän har slutat skaka och frysa om fötterna sedan han slutade snusa. Förut skakade han om händerna när han skulle finlira. Det gör han inte längre. Han trodde det var någon nervsjukdom, alternativt muskelsjukdom. Det var det inte. Det var snuset.

Att han alltid hade kalla fötter skyllde han på att han förfrusit dem i lumpen.Så där som killar ofta gör. Pratar om lumpen på ett speciellt sätt. Så var det inte heller, alltså han hade inte drabbats av hypotermi i 18-årsåldern (Och när skulle han ha gjort det? Han var ju för tusan kock i lumpen. Måste så fall ha varit ett urkallt kök). Det var snuset.

Jag har inte haft ont i huvudet i flera dagar i sträck sedan jag slutade snusa.

E hade, som sagt, fått sitt leende tillbaka.

M:s förtjänster har jag glömt.

Men efter ett tag tröttnade vi på att prata om snus. Och jag tror egentligen inte att någon av oss saknade det, egentligen. Snuset alltså, inte att inte längre prata om snus. Eller förresten, inte det heller.

Inga problem

"Vad gott det skulle vara med en snus", skrev min kille i ett sms.

Jag blev alldeles kall. Vad menade han?

Tja, tydligen menade han inte så mycket mer än det som stod där. Det skulle vara smarrigt med en paj. Men en blir fler och därför blev det ingen.

Nu jobbar jag bara några minuter kvar i dag. Sedan ska jag hem, dricka ett glas vin, äta kebab och göra en ingefärssnus till efterrätt.

Yo!

//Johanna

Snusnej och godisja

Tjena. Hej.

Jobbar helg här på Ingarvet. Sist jag jobbade helg snusade jag. Brukade stoppa in en snus mellan varje nästa steg i arbetet. Det blev ganska många snusar.

Nu är det snusfritt. Men mycket godis blir det. Det är nämligen OTROLIGT SYND OM OSS SOM MÅSTE HELGARBETA.

Alla andra är ju hemma och är lediga.

Jag ångrar att jag inte tog med mig lite ingefära och peppar att stoppa under läppen.

//J

Bläääää!

Nej. Att sitta framför en dator varje dag är påfrestande. Så till den milda grad att jag funderar på att börja snusa igen.

Inte på allvar så klart, men tanken kittlar. Att låna en snus av någon här. Bara en liten. Sitta och suga på den lite av och till, du vet.

Stoppa ut den, torka den lite när den är för rinnig, och lägga in den igen.

Precis på det viset har jag börjat förr.

Tidigare har jag börjat precis så.

FÖRRA GÅNGEN JAG BÖRJADE SNUSA

Först började jag röka. Varje kväll en liten cigg. Så lite oftare. Tills jag med fasa insåg att jag var rökare. Då började jag snusa pojkväns lössnus. Det kunde jag ju inte göra bland folk. Kunde jag visst visst. Så började jag låna påssnus eftersom jag var så ohyggligt vanskapt med ettanlös innan för min minimala överläpp.

Lånade av alla på jobbet, tills jag tvingades köpa dosvis med snus till dem. Köpte snus för flera hundra och delade ut, för att jämna ut allt det jag snusat av dem.

Så förstod jag att situationen var ohållbar. Började köpa mina egna dosor. Var fast.

Nu har jag alltså precis lyckats sluta snusa igen. Och funderar allvarligt på att moja mig med en snurvel. Bara för att det är så synd om mig som jobbar helg.

Nej. Det kommer inte på fråga. Alls.

53 dagar

53 dagar utan snus försmäktar jag på detta Ingarvet. (Industriområde där Dalarnas tidningar ligger).

53 dagar betyder 30 dosor snus som jag inte missbrukat. 30 dosor snus betyder 900 kronor. Redan där går ekvationen åt pipsvängen.

Ekvationen som ska säga att vi sparat in en halv Springer spaniel, två personer, på att sluta snusa. Eller alltså det skulle betyda att min kille intesnusat för 3 600 kronor. Att han stoppade in fyra gånger så mycket snus som jag. Alltså att han snusade två dosor om dagen. (Med reservation för eventuella räknefel)

Nej, det stämmer inte. Inte alls. Jag har definitivt ätit för mer än 900 kronor extra de senaste dagarna. Men det spelar ingen roll. För vi har en Folke.

Pengarna är inte skälet till att jag slutat snusa. Det är friheten. Att inte vara beroende. Och att inte inte kunna le.

Yo!

Rännande

För ett tag sedan startade jag och en kollega fruktförsäljning på jobbet. Han har också slutat snusa och var trött på att trycka in godis mellan artiklarna. Handeln går bra. Jag står för hälften av omsättningen. Men inte i dag.

Plötsligt står jag där och tittar ner över godiset och frukten. Känner efter, både hur suget känns och hur det skulle känna efteråt. Kommer på mig med att gå därifrån.

Så är jag tillbaka. Vänder på en chokladkaka och tittar på vad jordnötterna innehåller. Blir lite besviken över att honungsrostade nötter betyder 0,4 procent honung. Resten är glukossirap, typ. Och så kan de innehålla spår av jordnötter.

Frukten ser lite ledsen ut. Sojabönorna har en tendens att orsaka magknip. Godiset ser inte bra ut. Det godaste är borta. Kvar ligger äckligheter som mjölkchoklad och sega kolor.

I dag får jag liksom inte fingrarna ur. Rastlöst vandrar jag fram och tillbaka mellan datorn och godiset. Köper inget men suget finns kvar.

Kan det vara rester av abstinens? En vana som ligger kvar efter tiden när jag i stället skulle ha stoppat in en snus.

Ska jag äta godis fast det där riktiga suget inte finns? Ska jag offra pengar och hälsa för att stoppa in godis jag inte är sugen på. Svaret verkar vara så självklart men är det inte.

Otroligt märkligt.

Förresten

Jag jobbade kväll i går med en praktikant.

När jag hade sprungit tio vändor till och från frukt/godisautomaten sade hon. "Det kan inte vara billigt för dig att sluta snusa". Bara så där.

Hon anar inte hur rätt hon har. Allt jag köpt sedan 070101 har betalats med motiveringen "Jag har ju slutat snusa" och med en massa pengar så klart.

//J

Folke mot snussug

Nu har han kommit. Vår Folke. Halva hunden har vi köpt för våra slutasnusa-pengar. Resten av hunden kommer från någon annan kassa.

Vi gick upp aptidigt i morse. Sedan åkte vi iväg till Folkes uppfödare. Att gå upp tidigt betyder, har alltid betytt, att man ska snusa. Men inte i morse. Och strax efter att vi kommit dit var snussuget borta och har inte kommit tillbaka igen på hela dagen.

Det första Folke gjorde när han kom hem till oss var att bajsa. En jättelik hög mitt på vardagsrumsgolvet. Sedan var det pinktorkning och ideliga promenader med koppelvägrande hundkille i kvarteret.

Mitt tips står kvar: Köp hund om du vill döda snussuget.

Så nära

Det bara slängde sig över mig. Snussuget. Första gången så där på riktigt på flera veckor.

En kollega tog upp dosan ur fickan och stoppade in en portionsprilla. Mmm.

Jag ville bara trycka munnen full men fick nöja mig med att lukta i dosan.

"Det var så där jag började efter jag hade slutat", sade han.

Men så blir det väl inte. I morgon ska jag ju hämta Snus-Folke. Halva han kan betalas för pengar som inte gått till snus.

Sov gott! Underbart att slippa snusfläckarna på kudden numer.

Slutasnusa-Folke

Folke för att vi slutat. För att fira att vi inte längre stoppar nervgift under läpparna.

Vi har tjänat in halva Folke på att inte längre snusa. Skapligt.

Folke är vår nya hund. Vi ska hämta honom tidigt tidigt i morgon.

Dagens tips för er som slutat snusa: Köp en hund! Eller för tusan, köp två.

Sorry folks

Det har varit dött från mig. Inte så konstigt. Jag har nämligen varit icke-existerande på webben ett tag och det kändes liksom onödigt att lägga ut inlägg som inte någon skulle läsa.

Hur går det för dig? Snusar du igen eller håller du dig?

Det är inte svårt längre. Fast i helgens småpysslande låg det som sagt nära till hands, som vanligt, att stoppa in en paj. Men jag hade ingen och nära är ingenting, som Gunde sade på fortet.

Hetsätandet har legat av sig också. Har inte ätit godis på tre dygn.

Måste nog fira det med godis.

Förresten, vill minnas att jag åt något onyttigt i går. Förträng och stoppa in!

Snus i ögat

Den som fått snus i ögat, alla som snusat vill säga, vet hur ont det gör. Den som snusar vet också att man låter bli att pilla i ögat med snus under nageln.

Den här natten gjorde det snusont, men skillnaden var att det inte gick över. Och det spred sig i halva ansiktet. Kändes som någon hade mosat chili i mitt öga och i ansiktet. Det värsta, absolut värsta var att det bara blev värre.

Efter en halvtimme med rinnande snor och ögonvatten ringde jag sjukvårdsupplysningen. Genast fick jag prata med en sjuksköterska på ögon (Varför envisas de med att kalla sig Systerkerstin??). Hundlusschampo trodde hon låg bakom. Hunden blev nämligen avlusad i går.

Det kändes inte troligt. Men jag följde Systervadhonnuhettes råd. Spolade ögonen i flera minuter mellan två och halv tre. Stod och tittade ner med det andra, hela ögat i diskhon och fick se den. Saxen. Flashback.

Strax innan sänggåendet hade jag klippt av några kvistar från mitt gummiträd med den. Kände hur det blev klibbigt på fingrarna av saven men orkade inte bvätta bort den. Det var naturligtvis så att jag pillat mig i ögonen i sömnen och sedan vaknat med svidande öga.

En tanke bara: Varför utsätta sig för svidande öga som snusare, när man kan låta bli?

Tanke två: Varör straffas med smärtande öga när man slutat med ögonsvidarsnus? Orättvist.

VARNING: Akta dig för gummiträden!

Leve Finland