"Missan" nära att stryka med i skogen

Det här är "Missan". Hon heter säkert något helt annat, men kallas så av sin räddare Bertil Christoffersson i Falun.

I nära 30 graders kyla, strax efter nyår, satt hon ensam mitt i vägen på skogen ut mot Bertils föräldrahem i byn Skog en bit utanför stan. Hon flyttade sig inte ur vägen, så han måste går ur bilen, och då kröp hon under den och förvann.

Men när Bertil lockade svarade hon från under en gran. När han kom dit satt hon bara kvar och riktigt bad om att bli upplyft. Så Bertil hade inget annat val än att ta katten med sig till föräldrahemmet och in i värmen.

Hon började spinna så fort han fick upp henne i famnen, och han kunde utan problem lägga henne i baksätet och fara vidare genom skogen med sin tacksamma passagerare. Väl inne i värmen kände han hur liten och tunn hon var, och såg hur illa åtgångna öronen var av kylan.

Bertil frågade runt i byn, men ingen verkade känna igen den lilla kattflickan. Öronen var förfrusna och någon märkning kunde inte ses så trasiga som de var. Hon verkade dock inte plågas av att öronen vikit ner sig och så småningom trillade av.

Bertil såg till så att såren läkte och lät kattflickan bo i lugn och ro i föräldrahemmet. Varje kväll efter jobbet har han sedan åkt ut till Skog och matat, gosat och på slutet även lyckats locka med sig sin lilla skyddsling ut på trappan en stund.

Nu har hon fått den omvårdnad hon såväl behövde, piggnat på sig och blivit glad och rund. En riktig kelgris, som Bertil visst kan tänka sig ha kvar, men helst skulle vilja att fick ett lugnt och tryggt hem hos någon där hon fick mera sällskap än bara någon timme per dag.

En ljuvligare och mer kelen flicka vågar jag lov att man får leta efter, och det märks att hon vet att Bertil räddat hennes liv. Han behöver bara ropa hej när hn kommer, så svarar hon direkt och blir alldeles till sig av glädje.

Favoritplatsen är på värmepannan i pannrummet, och hon blev bara glad över att jag var med i dag för att gosa lite och fotografera henne. Allting tyder därför på att hon haft ett gott hem, och hur hon hamnat mitt i vägen på skogen fjärran från bebyggelse är en gåta för Bertil.

Helt klart är däremot att hon är en kattflicka i sina bästa år med rena vita tänder och ett hjärta av guld. Så känner du för att eventuellt ta hand om henne, och ge henne ett tryggt och kärleksfullt hem, hör då av dig till mig på telefon 023-195 35 eller mejla pia.persson@dt.se

(Klicka på "Missan" så kommer fler bilder på henne i helfigur.)

Den här katten håller på att ID-märkas med tång i vänster öra. Det görs ofta i samband med kastrering när katten ändå är sövd. Till katter och kattungar som bara ska märkas rekommenderas chipmärkning som görs medan djuret är vaket.

Länsstyrelsen vill att katter ska märkas

Obligatorisk ID-märkning av katt, precis somför hund, bör införas för att minska antalet övergivna förvildade katter och höja katten status. Det skriver länsstyrelsen i ett remisssvar till Jordbruksdepartementet med anledning av den statliga djurskyddsutredning som nyss startat.

Det bådar gott för framtiden om fler länsstyrelser går på den linjen. Vi vet redan att alla djurskyddsorganisationer förespråkar id-märkning och registrering av katt, och att Djurskyddet Sverige redan i fjol lämnade en lista med över 100 000 namn till jordbruksminister Eskil Erlandsson.

Både länsstyrelserna ochh djurskyddsorganisationerna är remissinstanser, och veterinärförbundets ordförande Johan Beck-Friis sitter i den pågående utredningen som expert på djurskyddssidan. Ordförande är landshövding Eva Eriksson på länsstyrelseni Karlstad, som jag hört fått massor med "julkort" med krav på just id-märkning och registrering av katt.

Och som sagt länsstyrelsens nu uttalade stöd för obligatorisk id-märkning av katt väger tungt. Sverak har redan infört det för sina medlemmar, och nu blir det förhoppningsvis dags för alla andra att följa efter.

Det är enda sättet att minska problemet med övergivna förvildade djur, då det upphittade djuret i så fall kan lämnas tillbaka till uppfödaren om den nya ägaren sviker. Förhoppningvis leder det till eftertanke så att även katthållningen på lantgårdar förbättras och ägarna inser att katterna måste kastreras.

Det är sorgligt att fortfarande år 2010 höra bondmoror säga "vi har bondgård och då blir det kattungar då och då". Kattungar som man har fullt upp att bli av med, och annars bara kallhamrat slår ihjäl. Och även om de får leva ogärna vill ha kvar till 12 veckors ålder.

Det hör hemma i forntiden, och jag kan bara ge en eloge till länsstyrelsen som vill införa obligatorisk id-märkning av katt och på det sättet höja djurets status. Att det verkligen behövs lovar jag att visa alla som misstror mig i morgon.

(Läs mer om yttrandet från länsstyrelsen på nyhetsplats i tidningen i morgon. Det innehåller fler godbitar om djur som levande varelser, stopp för extremavel och förbud mot sexuellt utnyttjande av djur.)

Ägaren sökes till påkörd hund

En lösspringande liten hund blev strax före klockan åtta i morse påkörd av en personbil i Enviken. Hunden blev skadad och släpade bakdelen efter sig men var chockad och gjorde utfall mot bilföraren som försökte hjälpa den.

Olyckan intreäffade precis innan pizzerian i Enviken, och den kvinnliga föraren sökte förgäves få ut polisen för att få hjälp i sökandet efter hunden. Den flydde in mot bostadsområdet mitt emot och kunde tyvärr inte återfinnas av bilföraren.

Hunden var en svart/vit korthårig hund, av typen jack russel, fast lite större. Bilföraren hoppas med hjälp av efterlysningen i bloggen komma i kontakt med ägaren.

Hunden bar vid olyckstillfället inget halsband. Vet du något om hunden, eller vem som äger den, kontakta då snarast mig på telefon 023-195 35 eller mejla pia.persson@dt.se

Nu är Mino äntligen redo för ett nytt hem

För fyra månader sedan skrev jag om labrador/rottweiler korsningen Mino, som tagits omhand av polisen efter en familjetragedi och behövde ett nytt tryggt hem. Tyvärr har omplaceringen dragit ut på tiden, då ärendet passerat flera rättsliga instanser innan det slutligen fastställts att Mino ska ha ett nytt hem.

Mino är en trevlig blandrashund i sina bästa år, som vistats på Varglidens hundpensionat sedan i höstas, då familjen splittrades genom sjukdom. Han var välskött och vid gott hull när han omhändertogs, men familjen anses inte kunna klara av honom framdeles.

Det är en aktiv hundvan familj, som Mino behöver, och en familj som är beredd att ge honom ett stadigvarande hem. Han är van vid och tycker om barn, är positiv men lite vaktig till sinnelaget och behöver få använda både hjärta och hjärna i vardagslivet.

På stora bilden ses Mino med Helena Thorslund, som skött honom på pensionatet och är övertygad om att han kommer att finna sig väl tillrätta i ett nytt hem. Är du intresserad och vill veta mer? Ring då mig på 023-195 35 eller mejla pia.persson@dt.se

Jag kunde inte få nog och ville bara se mer och mer av den nya värld som öppnade sig när snön rasade ner från staketet.

Veckans Triton om nya världen utanför

En helt ny värld har öppnat sig för mig den här veckan. Inte nog med att jag lyckats ta mig upp på klematisklätterträdets topp, utan strax efteråt rasade också snön från staketet och gav mig en vidunderlig utsikt.

Plötsligt ser jag nu ända ut i den fyrfiliga Gruvgatan, och kan följa allt som händer och sker från från första parkett. Här bjuds gratis underhållning dygnet runt, så blir jag det minsta långsam är det bara att klättra upp i och sätta sig på utkiksposten.

Reser jag mig upp på bakbenen ser jag ännu mer, och börjar förstå att jag faktiskt bor mitt i en stad, fast det är så lantligt lungt och tryggt här på innergården. Därför har jag redan börjat lära mig att gå i sele om vi ska utanför grinden. Det går riktigt bra om jag får en och annan liten mjölklins med kattmynta som belöning.

Varje dag den här veckan har husse och jag ätit frukost ute i solen. Det gillar jag för då blir jag handmatad med ost från hans macka, och för det går vi två här hemma numera under benämningen "frukostklubben".

Faktiskt har det mesta i veckan gått bra och varit kul. Efter några förmiddagstimmar på gården slocknar jag helt i mattes skrivbordslåda och sover hela eftermiddagarna. Mot kvällen piggnar jag sen på mig och går några tuffa brottningspass med världens bästa storebror Nisse.

Fast ett par dar i början på veckan jag blev lite kinkig och ville bli matad av matte med kattungemat i spruta igen. Lyckligtvis förstod hon direkt att jag börjat tappa mjölktänderna och tröstade mig genom att "spruta" mig i munnen precis som när jag var liten.

Det var allt som behövdes för att jag skulle bli nöjd och glad igen. Och bäst av allt är att jag blivit alldeles bra i magen och i fredags fick börja äta rå köttfärs igen!!!

Det gillar jag skarpt, och känner att blodsmaken gör mig stor, vild och farlig. Tror jag i alla fall tills jag plötsligt känner att jag måste upp i husses eller mattes famn och bara gosa.

Tassekram från sibiren Triton 19 veckor ung och 3 400 gram tung.

(Klicka på bilden så får du se en till i trädet och en i skrivbordslådan.)

Så här ser den ut silvertassen som pryder sin bärare och gör gott i hjärtat.

Guldsmed stöttar katthem med silvertass

Och så här ser hon ut guldsmeden Sarah Mineur som designat silvertassen. Här på bilden med de egna katterna Luke på axeln och Leia i famnen.

En hjälpande tass till en hemlös. Så står det på det unika silversmycket, som är guldsmeden och kattvännen Sarah Mineurs egen skapelse.

Och en hjälpande tass till en hemlös är precis vad smycket är. Sarah har nämligen skapat tassen för att bistå och skänker 100 kronor från varje såld tass till ett utvalt katthem.

Just nu är det Katthemmet Kompis utanför Nybro, som vid årsskiftet brann ner till grunden, Sarah väljer att stötta med sin tass. Själv finns hon i Gävle, där hon har sin ateljé i Berggrenska huset.

Tassen är ett smycke, som pryder sin bärare, och kostar 380 kronor. Hälften av inkomsten, alltså 100 kronor för varje tass, går till ett utvalt katthem. Sarah tar alltså hantverket till hjälp för att hjälpa, och även den bär smycket kan känna den räckt en hjälpande tass.

Ett jättefint initiativ från Sarahs sida, och det är bara att hoppas att många grips av hennes tass. Kanske också något för andra hantverkare att ta efter för att stötta det djur som bäst behöver det.

Och det är fortfarande katten! Åtminstone tills politiker och djurskyddsutredare repat mod och vågar stå upp för vårt populäraste husdjur och ställa krav på kattägarna!

Mer information om tassen finns på den här adressen: http://www.guldsmedsm.se/2010/en-hjalpande-tass/

Bruce är lyckligt hemma igen

Katten Bruce från Hånåkni i Mora är lyckligt hemma igen efter att ha varit spårlöst försvunnen sedan i lördags kväll. Trött och hungrig återvände han sent på onsdagskvälllen efter äventyret, som familjen misstänker att hade med Vasaloppet att göra.

Vasaloppsåkare var nämligen inkvarterade i grannfastigheten, och Bruce försvann i samma veva som de for därifrån. Allting tyder på att han av misstag kommit på villovägar, då han knappast funnits hemmavid så trött och hungrig som han var.

Bruce är en korsning norsk skogkatt/siames och har hittills aldrig självmant lämnat gården. Han är trogen som en hund, bara ute korta stunder och har aldrig varit ute en natt.

Men nu är han i alla fall välbehållen hemma igen hos en överlycklig familj och två lika glada kattkompisar.

Foto:SCANPIX

Var rädd om viltet och koppla hunden

Så är det då dags att påminna om det årliga koppeltvånget som råder för hundar i marker där det kan finnas vilt. Sedan första mars ska hunden vara alltså kopplad, om inte den är så fostrad att den lyder minsta vink och inte viker från ägaren sida.

Den discplinen är det tyvärr få ägare som har på sina hundar. Därför betyder det att de flesta hundar ska vara kopplade under tiden 1 mars till 20 augusti. Och det bör alla seriösa hundägare se till att rätta sig efter, då naturen är på väg att förvandlas till en känslig "barnkammare".

Det är gjort på nolltid för en lös hund att spoliera familjelyckan i skogen. Ofta sker det så snabbt att hundägaren inte ens vet vad hunden ställt till med. Så är du djurvän och har hund håller du den kopplad under den tid som jaktlagstiftningen beslutat.

Och ser du ägare med lösa hundar, som inte har full koll på sina djur. Våga då säga till, så de vet att de har ögonen på sig och inte är uppskskattade i markerna. Det är lätt hänt att få en svordom till svar, men strunt i det och stå på dig!

Jag tvekar inte och har under årens lopp fått massor av skäll. Men det tar jag med ro, då det är ett säkert tecken på att jag trampat på en öm tå.

Och den som inte har full koll på sin hund, ska förresten aldrig nånsin ha den lös av hänsyn till både människor och djur!

Solig vårhälsning från Timrå

Dagens hälsning kommer från Lars Owe Nilsson i Timrå, som mötte den här vårligt glada Tussi och fick en gosstund med henne på morgonpromenaden. Tussi och hennes matte hör hemma i Gävle, men var på genomresa i Timrå, när Lars Owe mötte dem och inte kunde motstå Tussis glädjestrålande ögon.

Glada hälsningar förmedlar jag så gärna om de åtföljs av en vårliga bilder på härliga djur. Och på tal om vår och hundar, så vill jag passa på att påminna om tidningens populära tävling Årets Vårvovve.

Det börjar så smått bli dags att börja mejla bilder på älsklingshunden om du vill att den ska vara med. Inbjudan kommer i början på nästa vecka både i pappertidningen och på webben, men det är fritt fram att börja skicka in tävlingsbidrag redan nu.

Adressen för bilder i jpg-fomat är varvovve@dt.se och för dig som skickar papperskopior Dalarnas Tidningar, Box 265, 791 26 Falun. Märk kuvertet "Vårvovve"

Är det i övrigt någonting du undrar över, är det bara att slå mig en signal på 023-195 35 eller skicka ett mejl till pia.persson@dt.se Ett porträtt och en bild i helfigur krävs för att ha en chans att komma med bland finalisterna.

ID-märk och vaccinera katten gratis

Har du en okastrerad kattflicka, och bor i Mora/Orsa. Då kan du passa på att kastrera den i veckan och få ID-märkning och vaccination på köpet.

Djurskyddet Dalarna i samarbete med distriktsveterinärerna i Mora och Djurläkarn i Orsa kör nämligen en kastreringskampanj för honkatter hela den här veckan. Och du sparar en bra slant, samtidigt som du får en mer tillgiven och hemkär katt.

Det är bara att ringa och boka tid för kastrering, så sponsrar veterinärerna med id-märkning och Djurskyddet Dalarna med vaccinering. Och det gäller alltså honkatter den här gången, då hankatterna subventionerades i en liknande kampanj förra året.

Längtansfull blick från postlådorna

Varför måste matte åka iväg till jobbet varje morgon? Det ser katten Sixten ut att undra, där han sitter och längtansfullt följer bussen med blicken så långt det går.

Efter en gosig morgon därhemma har han följt matte Annki Hällberg ner från gården till postlådorna på Rönnäsvägen i Berg. Här har han just vinkat av henne och vet att det dröjer ända till kvällen innan hon kommer hem igen!

Fast han har ju tant Elsa i granngården, som han kan gå in och hälsa på om det blir för långsamt. Och innerst inne vet Sixten, som är en synnerligen klok katt, att matte måste jobba och tjäna slantar om han ska få grillad kyckling till middag.

I dag är det ju dessutom riktigt varmt och skönt ute, och snart dyker väl kompisen Sotis upp. Så när nu matte farit, och bussen försvunnit utom synhåll, inser nog Sixten snart att det är bara att knalla hemöver och göra det bästa av dagen.

Han är fyllda 10 år och känner sin matte och vet att hon kommer så fort det går!

Bruce spårlöst bota från Hånåkni

För ett par månader sedan flyttade Bruce från Falun till Mora. Här har han funnit sig väl till rätta och börjat få gå ut korta stunder.

Men i lördags fösvann Bruce plötsligt spårlöst från gården i Hånåkni. Sedan dess har matte Birgitta Eriksson och husse Stefan Blomberg letat förgäves efter honom. Han har inte tidigare varit ute någon natt, och familjen känner att något är fel.

Bruce är en ganska storväxt lejonbeige kattpojke på tre år. Han är en korsning mellan norsk skogkatt och siames, med halvlång päls och yvig svans. Han är kastrerad och öronmärkt och bar vid försvinnandet ett svart halsband med namntub.

Har du sett Bruce eller något som kan sättas i samband med hans försvinnande. Ring då Birgitta på 070-550 25 05 eller Stefan på 073-092 59 52. Det går också bra att ringa mig på 023-195 35.

Hittelön utlovas till den som ger Birgitta och Stefan tips så att Bruce återfinns.

Det blev Inga djuradvokater i Schweiz

Valprognosen slog fel och schweizarna röstade nej till att misskötta utsatta husdjur skulle få advokat i domstol. De 60 procent av landets invånare, som sagt sig vara positiva till förslaget, mötte inte upp i tilllräcklig omfattning vid söndagens folkomrösttning.

Däremot står det fortfarande varje kanton fritt att regionalt besluta om att låta djuren företrädas av advokat i domstol. Så sker exempelvis i kantonen Zürich, där vanvårdade djur sedan 1992 får rättshjälp vid domstolsförhandlingar.

Synd för djuren att förslaget för hela landet inte gick igenom, men bara det att frågan väckts är en en god början. Förhoppningvis på något som komma skall när det hunnit mogna lite mer bland schweizarna.

Leo älskar att busa och pulsa i snön

I lördags berättade jag om leonberger/hovawart-valpen Leo som hittat ett nytt hem på landet. I dag kom de här bilderna från hans nya familj, som berättar att de stortrivs med Leo fast han är ett riktigt "litet" busfrö.

Helt klart har han hittat rätt i livet, och både husse och matte är lika tacksamma över sin nya familjemedlem. Ett lyckligt slut, på en sorglig historia, både för Leos förra husse och matte och för hans nya familj.

Här har Leo sällskap av husse, hund och katt hela dagarna, och han får uppleva så mycket att han somnar som en stock om kvällarna. Sedan väcker han husse med en slick i ansiktet halv fem på morgonen, då han behöver få gå ut en liten sväng.

Därefter går de in och lägger sig en stund igen och bara myser. Tills det är dags att gå upp på riktigt och börja en ny dag på gården med med källarbacken som populär utkikspunkt alldeles i skogsbrynet.

Segern är min känns det liksom när jag äntligen lyckats tränga genom de täta snåriga grenknotorna och nått ända upp på karaganens allra högsta topp.

Veckans Triton om seger, snö och sol

Vilken vecka! Jag har både besegrat karaganen och pulsat i meterdjup snö, innan jag avslutade med att bara njuta i solstolen. Det låter kanske inte så storslaget i era öron, men för lilla mig är det det häftigaste jag varit med om.

Karaganen är nu kanske inte mer än någon meter hög. Men det är en sån där av hängtyp med grenar som växer neråt. Då kan ni tänka er hur jag har fått "tvindla" mig uppför stammen, och genom hela grenverket, för att komma upp kunna balancera på knotorna i kronan.

Men vilken lycka att stå där och stila för småfåglarna! Även om det var rätt så vingligt och gällde att sätta tassarna rätt och klösa fast sig ordentlig för att inte halka ner.

I dag har ni förstås, precis som jag, kollat Vasaloppet på tv. Jag körde mitt eget lopp häromdan, när jag forcerade snövallen och slängde mig rakt ut i den mjuka meterhöga snön på gården.

Där pulsade jag mig fram, genom att gå på hasorna och magen, för att inte försvinna med huvud och ner allt i djupet. I början hade jag bra glid, men sen verkade det som om jag vallat fel, då det bara bara gick tyngre och tyngre.

Förklaringen kom när jag gick mål med ett halvt kilo snö i fastfrusen i pälsen. Jag hade tydligen varit alldeles för varm på lilla magen, så snön blivit kram och sugit sig fast och bildat ett tjockare och tjockare täcke.

Tur att det finns varma golv, då snön inte gick att få loss utomhus. Men väl inne i värmen tog det bara en liten stund, innan minnet av mitt lopp bara var en stor blöt pöl. Fast kul var det så länge det varade!

Men när solen i slutet av veckan började värma, och solstolarna kom fram, visste jag precis hur det skulle vara. Både fredag och lördag förmiddag låg jag bara där och njöt av de varma strålarna, och hörde sägas att våren är på väg.

Vad nu det är för nånting, vet förstås inte jag, som väntar med spänning på att möta min första vår. Men jag råder i all välmening er alla, att redan nu gå ut och njuta i solen. Den är bara så skön att jag inte ens orkar bry mig om småfåglarna längre.

Tassekram från sibiren Triton 18 veckor ung och 3 200 gram tung

(Klicka på bilden så får du se mig pulsa i snön och hur skönt jag har det i solstolen.)

Lilla katten på tippen hemma igen

Den lilla blyga svarta katten, som en längre tid synts på tippen i Falun, är lyckligt hemma igen. Matte Marica Tegskär på Kvarnberget hörde av sig direkt hon läst bloggen och for upp till Varggården och letade.

Redan första dagen svarade den blyga katten på hennes lockrop men vågade inte komma fram. Dagen efter skottade matte Marica sig fram till komposten, där katten uppehöll sig, och kunde fånga in den.

Katten är en kastrerad flicka, som heter Yuffie, och är drygt tre år gammal. Hon försvann i månadsskiftet oktober/november från Kvarnberget i samband med att bostäderna där höll på att renoveras.

Alltig tyder på att hon hoppat ner i en container, som stod uppställd där, och följt med den till tippen på andra sidan stan. Nu är hon lyckligt hemma igen och tycks ha klarat vintern och kylan på egen hand över förväntan bra.

Hemma väntade "farbror" Seffe och lille Cid, som är Yuffies egen vuxne son. De välkomnade henne direkt, som om hon bara varit ut en sväng, fast hon varit borta hela vintern.

(Läs upprinnelsen till återförenandet i bloggen daterad 25 februari.)

Leo har fått ett nytt tryggt och aktivt hem

Den storvuxna blandrasvalpen Leo, som jag berättade om för ett par veckor sedan, har fått flytta från stan till en mera passande lantlig idyll. Här har han fått en husse som jobbar hemma på gården hela dagarna och både hund och katt som nya kompisar.

Leo har nu varit hos sin nya husse och matte nästan en vecka och funnit sig väl tillrätta. Han älskar friheten på gården och den omgivnade skogen, där han får utlopp för sin myckna glädje, bus och energi.

Tack alla ni som hörde av er och ville ta hand om Leo. Han behövde få komma ut till en hundvan familj på landet, och det har han fått göra nu . Bilder på honom i högform ute i snön kommer de närmaste dagarna.

(Läs om Leos start i livet i bloggen från 20 februari.)

Sverige fortsätter att halka efter när det gäller djurskydd och har mycket att lära av föregångslandet Schweiz som nu aviserar advokater till djur. Foto: SCANPIX

Husdjur får rätt till advokat

Schweiz fortsätter att vara föregångsland när det gäller djurskydd. Landet har redan har en av världens strängaste djurskyddslagar, och nu står husdjuren på tur att få egna advokater.

På söndag avgör nämligen schweizarna om misshandlade och vanvårdade djur ska ha rätt till advokat, som ska föra deras talan i domstol. Röstar schweizarna ja i frågan innebär det att landets konstitution ändras.

Förslaget gäller alla djur från små marsvin och undulater till stora kor och hästar. Prognosen inför helgens folkomröstning ger vid handen att 60 procent av väljarna kommer att rösta för att djuren ska ha rätt till advokat.

Schweiz har alltså redan idag en väldigt sträng djurskyddslagstiftning, men landets djurskyddsförening SPA anser att djurplågarna kommer för lindrigt undan. En lovvärd folkomröstning, som inte skulle sitta fel här hemma heller, med våra alltför låga straff för djurplågeri.

Förvissa dig om att katten är frisk

"Jag har en katt som inte alls vill gå upp i vikt. Hon har fri tillgång på mat och vatten, är nästan alltid inne på vintern och blir regelbundet avmaskad."

Så skriver matte Zandra och undrar om jag har något tips på hur hon ska förfara för att katten ska få bättre hull. Tyvärr är uppgifterna väldigt knapphändiga, men jag tar för givet att det rör sig om en vuxen katt.

Det första jag vill rekommendera är att du tar katten till en veterinär för att förvissa dig om att den är frisk och kry. Där får du då säkert också råd som passar just din katt för att få den att gå upp i vikt.

Foderbyte kan många gånger stimulera till bättre aptit. Din katt kanske behöver ett energitätare foder som ger mer näring, och B-vitamin brukar också ha positiv inverkan på aptiten.

Sedan gäller det också att katten får tillräcklig stimulans på vintern, när den vistas inomhus hela iden. Spännande lek och mycket kel är är viktiga ingredienser oavsett ålder på katten.

Tyvärr finns det ju också sjukdomar som bidrar till dålig aptit. Samtidigt finns det också sjukdomar som gör att katten inte lägger på hullet trots frisk aptit.

Är katten väldigt mager gäller det alltid att utesluta sjukdom innan du börjar experimentera med foderbyte och vitaminer. Var också återhållsam med att avmaska, och gör det inte i tid och otid utan indikation på att katten verkligen är drabbad av mask.

Jag önkar dig och katten lycka till och hoppas att det löser sig till det bästa!

Även hunden kan behöva solglasögon

Har du hund och ägnar er åt fartfyllda aktiviteter på snö och is? Då kan solglasögon med rätt passform vara till nytta för både dig och hunden.

Solglasögonen skyddar mot det starka solljuset som reflekteras mot snön. De fungerar också rätt utformade som vindkydd vid exempelvis skoteråkning den här tiden på året.

Men tänk på att det ska vara solglasögon avsedda för hunden och ändamålet. Inte några fräcka bågar du sätter på hunden bara för att det ser macho ut.

Rätt använda ger solglasögonen ett bra skydd mot väder och vind. Glöm dock inte hundens öron, som även de kan behöva skyddas mot blåst och kyla i höga hastighter.

Solglasögon för hund ska ge komplett UV-skydd, vara splittersäkra och imfria. De finns i flera olika storlekar avsedda för alla raser från grand danois till chihuahua.

Solglasögon rekommenderas även sommartid för hundar som åker motorcykel, öppen bil eller båt. Mångårigt utvecklade och testade glasögon för hundar finns att köpa på nätet.

Här i länet hittar du dem under adress: www.doglegdesign.se