Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Vinna inte alltid viktigast

Annons

Olivia Geijer, med startnummer 686, är en av dem som väntar på att komma med i stadens friidrottsförening. Men intresset är stort och för tillfället står hon i kö.

Hon tycker om att springa och därför är Lilla stadsloppet en passande utmaning för sjuåringen. Nästa helg är det nya tävlingar.

På plats vid start och mål finns stora delar av familjen Geijer; mamma Carina, pappa Thomas, farfar Roland och farmor Ulla.

Lillasyster Alicia vill egentligen också springa, men en förkylning gör att hon får nöja sig med att titta på.

När startskottet går liknar det mest full kalabalik. Som om ett av Vasaloppets spurtpris står på spel, flyger hopen av barn iväg utmed Skolgatan.

Föräldrarna går iväg mot målet vid Sporthallen för att vara där i god tid till deras barns målgång. Farfar Roland gör sig beredd med kameran för att föreviga tävlingen med ett eget målfoto.

Så dyker plötsligt första löparen upp, samtidigt som speakern påminner om att det inte är någon tävling och därför ingen tidtagning. Josefin Lindqvist, med startnummer 670, passerar tillsynes oberörd av ansträngningen mållinjen långt före närmsta konkurrent.

Sedan kommer de små med allt jämnare mellanrum. Men allt eftersom målfållan fylls och större delen av startfältet slutför loppet, börjar familjen Geijer undra var Olivia har tagit vägen. Har hon kroknat helt?

Så, äntligen, dyker hon upp bakom bilarna på parkeringen. Med sig har hon kompisen Lina Österberg, som ser till att rycka och komma före in i mål.

Och väl där kommer förklaringen till varför det dröjt så.

Lina tvingades stanna för att knyta en sko och i sportens allra renaste anda visade Olivia sin storhet genom att vänta in henne.

Och så visade det sig att ett väl utfört lopp inte behöver leda till ett sprängt målsnöre, utan lika väl till ett knutet skosnöre.

ANDREAS EMANUELSSON

Annons
Annons