Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Varför detta gnäll på unga mammor?

Annons

När en ung mamma lämnar sitt barn på dagis, så är det med samma förhoppning som en äldre mamma har; att barnet ska trivas och må bra.

Att man när man återvänder för att hämta barnet möts av ett lyckligt barn, ett barn med trevliga fröknar som bemöter en på rätt sätt.

Men när man kommer till dagiset och möts av rent ut sagt idiotiska frågor, nedvärderande information om barnen och ser ett barn som inte trivs på sitt dagis, då blir man så ledsen.

Jag är en sk ung mamma, som ofta fått svidande kritik riktad mot mitt barn. Jag vet att mitt barn är en liten busig projektil, som älskar att hitta på riktiga Emil-hyss. Men det gjorde jag också, och min mamma, mormor och gammelmormor.

Men mitt barn får inte vara ett barn. Helst ska hon ha en personlighetsmognad som en 50-årig jurist.

Jag kan förstå att det blir jobbigt för personalen på dagis att se efter alla barnen, men orkar de inte slita sig från bänken och ha kontroll på barnen så bör de söka nytt jobb. Jag vet att det är underbemannat, men det är inte jag som valt deras arbete.

När jag ska hämta mitt barn på dagis tänker jag:

* Vad är det för fel i dag?

* Ska de säga att hon är ett bokstavsbarn?

* Ska de informera mig om att mitt barn har för mycket fantasi?

* Ska de tala om för mig att jag är en jättedålig mamma?

* Är det så att det är personalen vill känna makt över oss föräldrar?

Det här verkar mestadels drabba unga mammor. Jag känner mig nertryckt i skosulorna och mår mycket dåligt av detta tjafs varenda dag och jag vet flera unga mammor som känner likadant.

LEDSEN MAMMA

Annons
Annons