Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies och personuppgifter
Annons

Välkommen kära du...

+
Läs senare
/
  • I Carl Larssons ateljé, förr som nu fungerar den bra som vardagsrum. Björn och Kajsa Henriksson visar målningar och gamla bilder som de samlat på sig. Elstaden i bakgrund är som en murad portal. Den nuvarande kaminen är från tiden runt 1900, paret Henriksson ropade in den på auktion.
  • Bild från ateljén, Carl Larsson arbetar med sin mest omstridda målning - Midvinterblot, som var klar 1915.
  • Vid aftonlampan.
  • Carl Larsson skriver i sin självbiografi att huset från början var opraktiskt och otrevligt, men med hjälp av snickare Arnbom byggde han till
  • För hundra år sedan strömmade ljuset in i ateljén från öst. Gungstolen känner vi igen från Lilla Hyttnäs i Sundborn, familjen tog tydligen med sig den i flytten.
  • Fotogenlampa från sekelskiftet kommer från Kajsas släktingar på västkusten. Grön keramik samsas med pennstället med bläckhorn från Sankt Eriks i Uppsala. Askfatet ingår i Argetaserien från Gustafsberg. Bunten med handgjort papper som Björn tagit med sig hem från Nepal hålls på plats av Carl Larssons profil.
  • Masker som kompisen Agneta Andersson gjort. Björn tycker inte att han ser elak ut, möjligen eldig. Den snällare föreställer Kajsa.
  • Midvinterblot och hästar från Indien och Dalarna. De gamla dalahästarna lekte Kajsas morbror med när han var liten på 1920-talet.
  • Svarta farstun och röda matrummet. Björn är ju gammal fotograf och gillar grafik. Strindberg som sprattelgubbe hänger ovanför dörrposten. Han och Carl Larsson brakade ihop i ett rejält gräl när författaren gav sig på Karin.
  • Ritsch sa det i takpappen när Björn skulle göra något fjärrvärmerelaterat, men visst är de breda brädorna som fanns under pappen finare! Särskilt sedan de fått sig en strykning med kalkfärg.
  • Matsalen har ljus från två håll - norr och väster. Till slut valde Henrikssons möbler från Sundborns snickeri, kopior av dem som finns i Lilla Hyttnäs.
  • Ett par elektriska plattor, och ett par med gas – som är bra för den går snabbt upp och snabbt ner.
  • Martinas rum blev Martins rum. Slagbordet och spegeln till vänster om kaminen är likadana som på Carl Larssons bild.
  • Tjänsteflickan Martina tar igen sig framför brasan.
  • Mormors spegel.
  • Utsikten är fin över taken i olika vinklar, mot Stora Kopparbergs kyrka. De nya passivhusen ger dock en nya skyline.
  • Carl lämnade in ritningen på sin nya ateljé 1908 och byggde genast, trots att förslaget godkändes först senare.
  • Strax innanför porten, på ett putsat väggparti, gjorde Carl Larsson en fresk. God dag 1909 står det, konservatorn Lennart Persson har restaurerat målningen på väggen och gjort luckan med kopia.
  • Karin och Carl Larsson lät terrassera tomten med en mur av slaggsten. Ateljéfönstret syns utifrån, men är alltså igensatt inifrån.
  • Huset vid Blindgatan blev skolhushåll åt barnen Larsson – Pontus, Lisbeth, Brita, Kersti och Esbjörn.
  • Här målar Carl Larsson akvarellen
  • Matsalen
  • Hattrpovning - den sista målningen som Carl Larsson gör från huset i Falun, signerad 1918. 

Här bor familjen Henriksson, men visst lever arvet efter Karin och Carl Larsson vidare i hemmet på Blindgatan. – Det är inget museum, men det är roligt att samla på sig bilder som har anknytning till huset, säger Kajsa och Björn Henriksson. För hundra år sedan målades många tavlor i huset. Nu till sommaren handlar det mer om fönsterbågar som ska bestrykas med tunna lager av linoljefärg.

I maj 1907 köpte konstnärsparet Larsson huset i Östanfors, för att ha som skolhushåll när barnen gick i skolan inne i Falun. Det blev för långt att pendla ut till Sundborn och något år tidigare hade sonen Ulf dött, 18 år gammal, av brusten blindtarm.

I sin sorg bestämde föräldrarna att de i fortsättningen inte ville bo åtskilda från barnen. Därför sökte man boende för hela familjen i Falun under terminerna.

Äldsta delen av huset är bottenvåningen längs Blindgatan – en bergsmansgård byggd vid mitten av 1700-talet. Slaktare Nyman lät bygga på huset en våning i början av 1900-talet, så när paret Larsson tog över fanns där sju rum och kök.

Carl Larsson skriver i sin självbiografi att det var opraktiskt och otrevligt, men med hjälp av snickare Arnbom byggde han till "målareateliern" som samtidigt blev salong.

– Han byggde till ett badrum också, och drog in det rinnande vattnet. Lyxigt som fasen, säger Björn Henriksson och visar den byggnadsritningen i akvarell som hänger på väggen.

Carl lämnade in ritningen 1908 och började bygga genast, trots att förslaget godkändes först senare.

– Det är ett jättebra hus om man har många barn och barnbarn. Och vi gillar att umgås med folk, så mycket vi orkar, säger Björn.

Det var Kajsa Henrikssons föräldrar som köpte huset när de flyttade från Linköping till Falun 1970. Hon och Björn bodde tidigare i Slätta, men tog över huset 1999.

– Nej, det här är inget museum, men det är roligt att samla på sig bilder, säger Kajsa Henriksson. Hon och Björn visar 42 akvareller och tuschteckningar från huset, gården och även granngården där Carl hade sin etsarstuga. Det var i det huset Carl Larsson låg när han dog i januari 1919.

– Visst är det speciellt att bo här, huset är ju intakt sedan förrförra sekelskiftet, säger Kajsa.

Förra intendenten på Carl Larsson-gården, Ulwa Nergaard, har hjälpt familjen att identifiera bilder från Blindgatan.

– Ofta tror folk att även de bilderna är från Sundborn, säger Björn och påpekar att inga original finns i huset. Tjuvar göre sig icke besvär.

Ateljéfönstren som vetter mot öster sattes troligen igen när det var skidstavstillverkning här på 1940-talet.

– Det är klart att vi ska öppna det igen, säger Björn Henriksson.

Han är den i familjen som renoverar och fixar. Under fem somrar har han målat om huset med tunna lager av linoljefärg, enligt bevarandekonstens alla regler. Snart är det dags att ge sig på fönstren, många bågar blir det med innanfönster och allt.

Kajsa kallar honom tidsoptimist, med lite för höga ambitioner, men Björn tycker att det får ta den tid det tar. Det är mycket med gamla hus.

Möblerna i huset är en blandning av ärvt, nyköpt och loppisfynd. Här finns både stringhyllan från 1950-talet och Billyhyllan från 1970-talet.

Kajsas favoritrum är matsalen med ljus från väster och norr. Länge letade Henrikssons matsalsmöbler, men de flesta var klunsiga och fula. Till slut beställde de från Sundborns snickeri där Jukka Granqvist tillverkar kopior av dem som finns i Lilla Hyttnäs.

– Det är väl så att jag gillar deras inredningsstil, säger Kajsa.

– Jag gillar färg, tycker inte om när det är vitt överallt, säger Björn Henriksson.

Hans favoritrum är det som kallas Martinas rum, efter målningen på tjänsteflickan som tar igen sig framför brasan. Det ligger en trappa upp, ovanpå matsalen, även det med ljus från två håll. Kakelugnen på Carl Larssons målning är nog densamma som idag, även om konstnären rationaliserat bort en dekorativ slinga.

Hörnrummet blev i stället Martins rum när Henriksson flyttade in. Tonåringen ville ju inte ha Carl Larssons rosetter i rad längs taket. De målades över, men nu är de tillbaka. De finns ju på rulle.

Annons
Annons
Annons