Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

³Man får chans att göra ett avbrott"

Annons

54-åriga Ulla-Britt Lindwall har arbetat åt Älvdalens kommun i drygt 30 år, senast som undersköterska på Tallbackens äldreboende där Ulla-Britt haft hand om dagverksamheten. Nu har hon fått ledigt ett år.

- Friåret är bra, man får chansen att göra ett avbrott.

- Jag vill inte säga att jag var utbränd, men kroppen var sliten, säger Ulla-Britt då hon berättar om sitt arbete med de gamla på Tallbacken.

Ulla-Britt hade ensam hand om terapiverksamheten. Hon ordnade olika aktiviteter för de gamla; utflykter både sommar och vinter, promenader, handarbete och vävning, gymnastik och afasiträning på datorn.

- Det är på sätt och vis ett ensamarbete, man måste ta ansvar för redovisningen och man måste kunna ta initiativ själv om man ska hålla på med det här.

Nu är Ulla-Britt initiativrik och van att vara aktiv. På fritiden leder hon bland annat vävkurser och hon tycker om att ta vara på gamla mönster och väva dem.

Då MT hälsar på henne kokar hon kottar och silar granris, förberedelser för växtfärgning av garn som hon gör tillsammans med några kompisar.

Ulla-Britt bor sedan nyårsafton 2000 uppe på Rämma fäbodar. Där har hon och sambon Johnny Dahlrot byggt ett hus. Dottern Misa fick ta hand om gården i Älvdalen.

- Jag var skeptisk från början. Här finns ingen ström men vi klarar oss med ett elverk och solceller, berättar Ulla-Britt som tycker att det gått över förväntan.

Ulla-Britt förklarar att hon trivs med jobbet på Tallbacken.

- Men man känner att åren rinner iväg. Jag har lite skavanker och har varit sjukskriven i perioder. Det värker i leder och muskler.

Ulla-Britt sökte friåret för att få möjlighet att vila kroppen och göra sådant som hon inte hinner med annars.

Någon utlandsresa har hon inte planerat.

- Jag ska vara mormor, besöka mamma i Idre och jag tycker om att vara själv och pula och dana.

- Kanske jag tar fram staffliet och målar.

Ulla-Britt har två bikupor på tomten. Nu då solen skiner flyger bina ut och hämtar pollen.

- Det här är nog bästa tiden, säger Ulla-Britt som kan njuta den ordentligt nu då hon kan göra vad hon vill på dagarna.

- Men jag funderar på hur det blir till hösten då det blir mörkt och gubben far till jobbet och jag sitter här ensam.

Hittills har i alla fall friåret varit bra. Hur det blir till hösten får visa sig då. Ulla-Britt vet heller inte om hon kan vara ledig ett helt år, det är klart med vikarien bara till september.

Ulla-Britt är glad åt friåret men lite kritisk till hur det organiserades från början då det var så bråttom att få fram platserna. Ulla-Britt tycker att arbetsgivare och arbetsförmedlare borde fått mera tid på sig för att förbereda vikarier.

- Det går inte att plocka in vem som helst att arbeta inom vården idag, konstaterar hon.

Ulla-Britt vet många yngre som velat ta ut ett friår men de har inte råd.

- Det går för oss som gjort ifrån oss biten med barnen och inte sitter med stora skulder. Men vi borde i alla fall fått en ersättning som motsvarar dagpenningen för arbetslösa, tycker hon.

JAN NORBERG

Annons
Annons