Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Rätt att Sverige höll sig neutralt

Annons

Sveriges beslut om att vara neutralt under andra världskriget var säkerligen svårt, men var det möjligen det bästa som kunde hända, att Sverige förhöll sig och förhåller sig neutralt?

Sverige har under flera hundra år undvikit att dras in i krig. Under denna tiden har nationen utvecklat en demokrati med etablering av mänskliga rättigheter långt innan det var vanligt i omvärlden. Landet har fostrat ledare som bejakat detta; Dag Hammarsköld och Folke Bernadotte, internationellt framstående personer i humanismens och fredens tjänst.

Även om Sverige har och haft fläckar (som vilken annan nation som helst), är det direkt farligt att dra förenklade slutsatser om landets styresmakts förhållningssätt, under andra världskriget. Farligt är att dessa slutsatser kan bidra till en förenkling av den mycket sammansatta verkligheten som rådde. Den kan liknas med ett schackspel på högsta nivå. Sanningen och helhetsbilden skapas genom att kritisk granska historiska källor och förmedla vad som skrivits och gjorts på ett rättvist sätt.

Balans på slak lina är kanske bästa beskrivningen på uppdraget till samlingsregeringen och riksdagen under andra världskriget. Frihet från krig var i alla fall en sorts frihet, även för att kunna hjälpa grannar i nöd. Om Sverige varit ockuperat, hade norrmännen haft enbart en flyktväg - Nordsjön.

Sverige hade inget val annat än att acceptera svåra saker som tyska järnvägstransporter, järnmalmsexport, officiellt tyskvänligt uppträdande av landshövdingar med mera. Vi ska inte glömma det lidande som följde av detta tyskvänliga agerande, ej heller glömma att tyskarna och svenska nazister var gott representerade i Sverige under krigsåren.

Jag har fått växa upp med historien om hur Sveriges högsta styresmakt och goda svenskar i byarna kunde uppträda; hur det var en självklarhet att hjälpa medmänniskor i nöd. Denna delen av sanningen måste fram i ljuset, så att uppväxande generationer får en bättre helhetsbild av förhållanden och ageranden under kriget. Vi levande är skyldiga att klarlägga sanningen och föra den vidare.

Frihetens pris var högt under kriget. Det har många svenskar, finländare, danskar och norrmän vittnat om. Nyligen öppnades tillgången till Säpos arkiv från kriget. Länstidningen i Östersund hade under vecka 15 en artikelserie efter en granskning av arkivet. Där skrivs om människoöden, om dem som offrade sin frihet och till och med sina liv för Norge, både svenskar och norrmän.

En av dessa sanna Norgevänner var distriktsläkaren David Hummel i Gäddede. Han arbetade som flyktingmottagare och motståndsman med bifall från högsta ort i Sverige. Trots att Säpo misstänkte honom för att bedriva verksamhet ej förenlig med svensk neutralitetspolitik, och spanade outtröttligt, fick de aldrig möjligheten att under någon längre tid sätta honom bakom lås och bom. Hans verksamhet fick fortgå, och var sannolikt styrd och i alla fall godkänd av topphemliga militära underrättelsesbyrån "försvarsstabens c-byrå", överställd Säpo! De försåg honom med censursäkra adresser för meddelanden. Hummel tillhörde "Organisationen"; en i Jämtland organiserad verksamhet för att stödja norska motståndskampen.

Detta är ett av många exempel på var Sverige egentligen hade sitt hjärta under de svåra åren.

NILS UOLEVI HELSINGEN

Nils Uolevi Helsingens släktingar som var verksamma i den norska motståndsrörelsen, flydde från Norge till Gäddede under julnatten 1944. Helsingen är jägmästare och egenföretagare och bor i dag i Falun.

Annons
Annons