Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Permafrost hos Migrationsverket

Annons

Permafrost är ständig tjäle i mark som varit frusen minst två år, enligt Lexikon 2000. På Migrationsverket fortsätter permafrosten att tränga allt djupare ner i berörda tjänstemäns själar.

Jag trodde gränsen för känslokyla var nådd när jag läste hur en asylsökande familj med ett sondmatat barn, som för att inte svälta ihjäl är beroende av medlet Fresubin, nekats rätten till subventionerad medicin.

Fast tydligen var inte gränsen nådd.

En god vän, djupt involverad i att hjälpa nödställda flyktingar, skickade ett mejl där han berättar om hur en irakisk flykting, som förlorat ena armen i kriget och som nu ska utvisas från Sverige, riskerar att inte få ta med sig den armprotes han erhållit under tiden här.

Orsaken till amputationen uppges vara att armen och batterierna till armen är allt för dyra för att få lämna landet.

Här berövar man alltså inte bara en förtvivlad människa rätten till asyl, under förnedrande former. Man väljer medvetet att ytterligare förnedra människor genom att av krasst ekonomiska skäl plocka av en gravt funktionshindrad flykting hans finaste hjälpmedel, den konstgjorda armen.

Permafrost glittrar på Migrationsverkets prydligt uppställda pärmar och iskalla fingrar på utlämningsnämnden har för alltid stelnat.

Den absoluta nollpunkten är nådd; punkten då all rörelse hos molekyler upphör och föremålen inte längre har någon värmeenergi att avge.

OVE ARONSSON

Annons
Annons