Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Om åren på kåken

Annons

SPF hade i samband med sin avslutande månadsträff bjudit in den före detta chefen för Österåkersanstalten Ann-Britt Grünewald.

- Den viktigaste personen i mitt liv har varit min farmor som föddes 1880 i Västerfors i Gagnef. Hon har haft en stor roll i att fostra mig till den person jag är i dag. På den tiden var det vanligt att man levde tätt inpå mor- och farföräldrar, säger hon.

Anledningen till att hon nämner sin farmor i berättelsen om sitt liv är att hon vill visa vilket liv kvinnor erbjöds för inte så länge sedan.

- Min farmor fick inte rösträtt förrän hon var 40 år, är det inte makalöst? Därtill träffade hon en karl som var en riktig idiot som gjorde min farmors liv till ett helvete, säger Ann-Britt Grünewald.

Åhörarskaran bjuds både på berättelser om hennes skolår, och om hur hon för första gången kom i kontakt med klassamhället:

- Jag har växt upp i Gagnef med bara arbetare runt omkring mig, men när jag kom till realskolan var det första gången jag kom i kontakt med medelklassen. Det var då jag förstod att människor är uppdelade i detta land, säger hon.

Som före detta fängelsedirektör gled historien självklart in på hur hon från början hamnat på kåken.

- Jag såg en annons i DN att man sökte en socialarbetare till Österåkersanstalten, och jag som hade akademisk examen fick jobbet. 1978 blev jag anstaltschef så sammanlagt har jag varit på kåken i 28 år, säger hon.

Större delen av tiden inom fängelset arbetade hon med långtidsdömda narkotikamissbrukare. Bland annat var hon med och utvecklade program för hur narkomaner ska hitta tillbaks till livet.

- Men tyvärr misslyckades vi, idag finns det inte längre några drogfria fängelser, säger hon.

MARTINA JOSEFSSON

Annons
Annons