Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Matmys kan bli stresstund

/

Hudnära mys, en stilla stund när barnet och mamman umgås... Så bör det vara, men för många innebär amning smärta, stress och en skrikande bäbis.
Förebyggande är bra för självförtroendet – det anser gänget som fått nya miljoner till amningsprojektet som började i Falun, spred sig över Dalarna och nu når ut till hela Sverige.

Annons

Det var Anouk Jolin som drog i gång. Hennes mamma är läkare i Kanada, engagerad i frågan, så Anouk hörde mycket om amning under uppväxten. När hon själv fick barn engagerade hon sig i Amningshjälpen som är en ideell verksamhet. Tillsammans med Ulrika Wiborgh på studieförbundet Sensus spånade hon sedan fram idén att hålla kurser.

– Jag hade själv problem med amningen när jag fick första barnet. Efter en månad var jag färdig att ge upp. Hon sög sönder mig och jag bara grät. Det är både smärtsamt och en psykisk press, säger Ulrika Wiborgh.

Hon fick till slut hjälp genom att en barnmorska berättade om Amningshjälpen. Där frågade rådgivaren om hon prövat pump. Nej, det kände hon inte till? Ulrika Wiborgh prövade, brösten läkte och amningen kom i gång. Hon kunde amma sin dotter i nio månader.

Anouk Jolin berättar om en svensk studie där man frågat mammor under graviditeten - 97 procent av vill amma, 2 procent är osäkra och 1 procent vill inte.

I Sverige rekommenderas det att alla barn ska få enbart bröstmjölk upp till sex månaders ålder, det är all näring spädbarnet behöver. Därefter rekommenderas att barnen får bröstmjölk som en del av kosten åtminstone upp till ett års ålder.

Ändå visar statistiken att amningen stadigt minskat under många år. I Dalarna ammar 65 procent av kvinnorna helt eller delvis när barnet är sex månader, läs mer i artikeln här intill.

– Jag tror att det handlar om brist på tid och medel. Mammorna får åka hem tidigt från BB, innan amningen är i gång. Det är också tidskrävande att ge stöd, och den tiden finns inte riktigt inom vården, säger Anouk Jolin.

– Det finns de som hävdar att amning är en kvinnofälla, att kvinnan blir bunden. Vi ger inga pekpinnar, utan stöttar alla i deras egna val. Den här kursen vänder sig ju till de föräldrar som redan gjort valet att vilja amma sitt barn, påpekar Ulrika Wiborgh.

Amningskurserna innebär fyra träffar på totalt åtta timmar. Deltagarna är både förstföderskor och omföderskor, och så de blivande papporna – de är viktiga som mammans närmaste stöd.

– Särskilt om mamman har ont och är utmattad har pappan en given plats. Amning är en familjefråga, säger Anouk Jolin.

Maja Söderström är numera kursledare, men började som deltagare i en av Anouks kurser, när hon var gravid med Albin, som nu fyllt ett år. Hon fortsätter gärna att amma tills sonen tröttnar.

– Det jag uppskattade mest var att min partner Andreas blev så delaktig, han kände sig trygg och då blev jag trygg. Det finns mycket pappan kan göra, vara närvarande, sköta marktjänsten, sitta med, skapa en lugn och trygg stämning... säger Maja Söderström.

På kurserna lär sig deltagarna att tolka barnets tecken, som sug- och söksignaler. Man lär sig hur amning fungerar och även en hel del om praktiska hjälpmedel som pumpar, inlägg och mjölksamlare.

Men g ravida är ju ofta fokuserade på själva födseln. Är folk verkligen mottagliga för information om amning innan barnet är fött?

– Bäst är om mammorna går kursen graviditetsvecka 20-25. Då är de fortfarande öppna och nyfikna. När de blir höggravida hamnar fokus på förlossningen. Men när barnet är fött är det bra att redan veta en hel del. Den nyblivna mamman är skör, det är mycket hormoner då. Ett skrikande, hungrigt barn innebär stress, som gör att mjölken inte rinner till... Då gäller det att vara rustad, säger Anouk Jolin.

Annons
Annons
Annons