Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Mångsidiga Monika blev bokkonstnär

/

Annons

Pralin träffar Monika Langwe Berg i hennes bokateljé på Sollerön. Ateljén ligger vägg i vägg med villan som hon, maken Torbjörn och sonen Mattias bor i.

Det är en vacker dag som vittnar om att hösten är i antågande, genom de små kvadratiska fönstren sprider sig ljuset över bokpressarna, böcker, verktyg och olika typer av skinn som fyller ateljén.

Det är lätt att bli avundsjuk, hon får jobba hemma på vackra Sollerön och bestämma dagen själv.

Eller kanske man känner viss rädsla när man tänker lite längre, ansvaret, att alltid vara kreativ, att synas och marknadsföra sig väl. Vore det inte lättare att vara anställd?

- Nej för mig har det alltid varit naturligt att gå min egen väg, att inte känna mig tvungen att välja det traditionella, säger Monika Langwe Berg som just är i färd med att förbereda två utställningar.

Den ena är Bok- och biblioteksmässan i Göteborg. Monika har just uppdaterat sin hemsida på nätet. Hon tycker att hemsidan är ett smart bra sätt att sprida information via, inte minst till media.

- Vi utställare ska också ha med sig snygga plastfickor med informationsmaterial. Pressfolket ser snabbt vad som verkar spännande och inte.

I sin monter tänker Monika ställa staplar av böcker som hon sprejmålat vita.

Till utställningen har hon tagit fram ett omslag i skinn för pocketböcker. Hon har sett det behovet hos sina kunder som känt på hennes skinnband och undrat om det inte går att byta ut inlagan.

Den andra utställningen är belägen på Island och går under namnet Nordiska bokband.

Monika plockar fram ett sälskinn som går i färgerna svagt gult och grått, hennes blick blir mer intensiv när hon berättar:

- Jag har funderat på sälskinn och så tänker jag raka ut en etikett. Bokstäverna i titeln ska jag trycka i knallblått.

Marknadsföringen, tycker du den stjäl tid eller är den en naturlig del av jobbet?

- Jag tycker att marknadsföringen är kul. Det är spännande att tänka säljtankar, att tänka som kunden. Det ger omväxling och man kan se marknadsföringen som en utmaning.

- Att binda in protokoll till en kommun, 20 buntar med protokoll, handlar om ren arbetstid så att säga.

Kan du säga när du förstod att kreativitet var en stark egenskap du hade?

- Jag har alltid sysslat med skapande även om man inte förstod det när man var yngre.

Monika ger ett exempel. Hennes mor sparade alltid på tomma schampoflaskor och annat, hon danades i tidsandan då inget kastades i onödan.

- Jag gjorde foder till flaskorna av smörpapper och gladpack använde gummisnoddar och ritade och målade.

Monika menar att vid tio års ålder var hon ännu oförstörd.

Vad menar du med det?

- Då har man fortfarande bildspråket kvar. Sedan försvinner bildspråket när skriftspråket tar över i skolsystemet. På konstakademin handlar det om att skala av sig alla fördomar man samlat på sig.

Tillsammans med modern ägnade hon sig också mycket åt handarbete.

- Sticka virka sy, det hade en väldigt hög status hemma hos oss. Vi använde dyra material med kvalitet, det var en nödvändighet.

Monikas far gick bort när hon var 15 år gammal. Efter flera blodproppar orkade inte hans kropp längre.

Monika sörjde och tankarna kring hennes fars död gjorde att hon inte orkade lägga full fokus på skolarbetet.

- Jag tyckte om matematik och hade bra betyg men jag orkade inte fokusera på ämnet.

Med skapandet och bildspråket gick det lättare. Hon hade höga betyg i gymnasiet men valde ändå att hoppa av.

- Sedan gick jag tre konstutbildningar. Det gick bra för mig, målning var min huvudinriktning.

Men Monikas uppväxt i bondebygd gjorde sig påmind.

- Det fanns ju där "vad kostar det här, det räcker inte med bara abstrakt konst på väggarna".

- I den stunden blev det att jag intresserade mig för pappret jag målade på.

Det blev en praktikplats på ett pappersbruk i Schweiz. Ekonomiskt höll hon sig flytande genom att ta olika "brödfödejobb", som hon kallar det.

Snart insåg hon det svåra i att konkurrera med Asien när det gäller kvalitetspapper.

- Jag tänkte då att jag gör något av pappret.

Monica fick reda på att Leksands folkhögskola erbjöd utbildning i att binda in ark.

- Jag såg hur mycket det fanns att göra och blev kvar där i tre och ett halvt år.

Sista året läste hon historiska bokbandstekniker, och då hände det något. Bokbinderi är inget hastverk men man skulle kunna säga att Monica nu slog in på en särskild väg och ökade farten.

- Jag tänkte att nu tar jag chansen. Jag fick praktik på Östasiatiska museet och lärde mig kinesiskt bokbinderi.

Hon fick också praktik i Tallins arkiv, och inte nog med det, det blev en veckas praktik som registrator i det mytomspunna Vatikanens arkiv.

Alla tre tunga traditionella instanser inom bokbinderiet som gav Monica tunga värdefulla kunskaper.

Återigen gnistrar det till i Monicas ögon när hon konstaterar:

- Jag skyndade mig helt enkelt att handla innan butiken stänger.

Handarbete, konst och bokbinderi, nu kände Monica att cirkeln var sluten.

I de utställningar hon deltagit i har hon verkligen fått jobba med konst. Snart väntar en tävling i bokbinderi i England, ett land där man fortfarande starkt månar om kvalitetspapper och bokbinderi.

- Vi får en bok tryckt på papper i träsnitt sedan ska vi klura ut hur man bäst binder in den.

Återigen slås man av att det måste krävas mod för att ge sig in i en så smal konstart. När frågan förs på tal tittar Monica upp nästan oförstående. Hon har inte känt att det krävs mod utan hon har följt en lidelse.

Monica konstaterar att hon aldrig haft ett fast jobb, och hon har aldrig frågat vad folk tyckt om det.

Att följa en traditionell väg mot ett traditionellt Svenssonliv har dock aldrig legat för henne. Hon tänker efter för en kort sekund:

- Det kan bero på att pappa försvann så tidigt ur mitt liv. Jag fick göra vad jag ville, där fanns ingen pappa som slog näven i bordet.

Under samtalet känns det som att hennes väg fram till där hon är i dag verkar ha gått så målmedvetet rakt, som om ingenting har kunnat stoppa henne.

- Jag har alltid följt min magkänsla. Det tycker jag människor i allmänhet skulle våga göra oftare. Vägen har varit rak och jag har fångat tillfälligheterna längs den.

  • Fakta: Det här gör Monica glad
  • - Jag och min man håller på och bygger ett gym på Sollerön det gör mig glad. Att röra på mig och träna ger mig energi. Och så tycker jag att det är kul att gå på hockeymatcher med min son.
  • Roligast med jobbet är när man tänker ut skisserna, sedan är det lite "äsch nu är det gjort.
  • Fakta: Kort om Monica
  • Ålder: 42 år
  • Född i: Mora, uppväxt på Sollerön
  • Yrke: Bokkonstnär
  • Familj: Maken Torbjörn (ursprungligen från Norge), sonen Mattias snart tio år gammal
  • Äter helst: Min mans grillade mat
  • Kör: Helst vår MG TBT, årsmodell 1967
  • Intressen: skriva, gå på hockey, älskar att resa
  • Ser jag på TV: Engelska deckare, Helen Mirren är min favorit
Annons
Annons
Annons