Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies och personuppgifter
Annons

Hejsan Sverige eller hårda paket

+
Läs senare
/
  • Borta bra, men hängmattan vid Runn är ändå bäst.  Foto: Ragna Fahlander
  • Bergs slussar, nära Lindköping. En rad slussar som lyfter eller sänker båtar 30 meter mellan Göta Kanal och Roxen. Ett spännande skådespel för den som står vid sidan av och tittar på.  Foto: Ragna Fahlander
  • Rökstenen – texttät och svårtyd, en av Sveriges mest kända runstenar och även försedd med världens längsta runinskrift, totalt cirka 760 tecken. Den står vid Röks kyrka i Ödeshögs kommun.  Foto: Ragna Fahlander
  • Vi hade tur med vädret, också. Solnedgång i rosa-orange-blått, fuktig värme och medelhavskänsla i Vadstena.  Foto: Ragna Fahlander
  • Vadstena klosterkyrka är en pampig byggnad från 1400-talet. Den heliga Birgittas reliker förvaras här i sitt ursprungliga skrin i koret. Katolska turister knäböjde.  Foto: Ragna Fahlander
  • Nja, Övralid är väl inte den snyggaste byggnaden, men läget, läget, läget - som mäklarna brukar säga om de tre saker som räknas vid husförsäljning - utsikten över Vättern är fantastisk.  Foto: Ragna Fahlander
  • Övralid - här tillbringade Heidenstam sina sista levnadsår, på en höjd nära Vättern, i Motala kommun. Verner von Heidenstam bodde här 1925-1940.  Foto: Ragna Fahlander
  • Verner von Heidenstam lät gräva upp första frun och mamman för att ha dem med sig i graven. Hunden ligger för sig, nedanför.  Foto: Ragna Fahlander
  • En Hejsan Sverige-tur kan leda till Medevi brunn, en miljö som hämtad ur en gammal svensk långfilm, med dans och kvällsliv under höga lindar, almar och ekar. Brunnsorkestern ledde grötlunken med standar och tofslärkor. Kungen fick bära standaret, när sessorna och prinsen konfirmerades här.  Foto: Ragna Fahlander
  •  Foto: Ragna Fahlander
  • Dagmar Lange hette hon egentligen, Maria Lang. Här är hennes byst. Hon var en av landets mest lästa deckarförfattare.  Foto: Ragna Fahlander
  • På mordvandring i den idylliska trästaden Nora.
  • Paketresa – perfekt för dig som bara vill flyta med, utan att missa något. I Nora-paketet ingick en rejäl portion av anrik glass, som mättade hela eftermiddagen. Maken Thomas njuter tillsammans med Anders och Gunilla Lassbo.  Foto: Ragna Fahlander
  • En Hejsan Sverige-tur kan leda till Medevi brunn, en miljö som hämtad ur en gammal svensk långfilm, med dans och kvällsliv under höga lindar, almar och ekar. Brunnsorkestern ledde grötlunken med standar och tofslärkor. Kungen fick bära standaret, när sessorna och prinsen konfirmerades här.

Under sommaren är det självklart Sverige som gäller. Mycket stuga blir det, men någon liten resa piggar upp. I fjol började det lite överraskande med att kompisen Gunilla Lassbo nämnde Nora, och ett Maria Lang-paket.

Maria Lang är nostalgi, en doft av 1950-60-talets Sverige där en småborgerlig idyll som krossas av hemska mord - en del av min deckarläsande ungdom.

På den tiden talade ingen om "kriminalromaner". Det var inte så mycket tjafs med personskildring och känslor. Pusslet skulle läggas, mördaren föras bort - och sedan var det klart.

Langs piprökande kommissarie Christer Wijk vandrade ofta omkring i Skoga, i verkligheten Nora. Han lät läget klarna genom tre-fyra mord, för att sedan lösa fallet inför en häpen och beundrande skara överlevare.

Jämförelsen med Morden i Midsummer ligger snuddande nära. Så många mord på små orter - ett under att det finns någon kvar som är vid liv.

Vi beställde ett paket. En övernattning på Nora stadshotell ingick, liksom tvårätters middag i samma anrika miljö, guidad Maria Lang-mordvandring, fika på valfritt kafé och en drottningbägare med Noraglass.

När du väl har köpt paketet så behöver du inte fundera mer. Vifta bara med vouchrarna - de kuponger som visar att du betalt för allt detta. Det blir vilsamt, diskussionsfritt - bara att flyta med.

Nora är som hämtat ur en Elsa Beskow-bok: En av Sveriges bäst bevarade trästäder, med kullerstenar, små butiker med diskreta skyltar, skränande råkor och Langloppis i gamla järnvägsvagnar vid Norasjön.

Rälsbussen går till Bofors och det är ständigt kö framför glasskiosken. Två stod där redan på morgonen, kön blev 20-30 meter lång på eftermiddagen, framåt åttatiden på kvällen väntade sex-sju som var sugna på Noraglassen med anor sedan 1923, en av det en av de äldsta glasstillverkarna i Sverige.

Jodå, vi gjorde Göthlinska gården också, orörd sedan 1961, med porslinsmålat, knypplat och broderat.

Sedan lämnade vi det välplanerade för att bli spontana. Hårda paket, förbyttes i fritt val.

Hejsan Sverige! kallar vi det i familjen, ett sätt att resa som maken och jag uppfann när barnen var små. Familjen far iväg, och röstar vid varje vägskäl. En gång blev det Hejsan Norge! Röros är fint.

Nu lämnade maken och jag kompisarna i Nora och for söderut. Vid skylten mot Medvi brunn gjorde vi ett riktigt Hejsan Sverige-val.

- Ska vi svänga in?! sade jag.

- Okej, sade maken nyvaket.

Höga lövträd skuggade området. I en tempelliknande byggnad fanns hälsobrunnen. Vi hamnar i en stillsam kakafoni av händelser.

- Missa inte grötlunken, den vill jag rekommendera, säger kvinnan som öser upp vatten med magnesium, kalcium och järn i små toppiga koppar.

Grötlunk? Maria Lang-deckare hade jag läst om, men inför Hejsan Sverige! är det svårt att vara påläst. Lyckligtvis finns det nästan alltid små broschyrer, fulla med information. Och på Medevi finns både vandrarhem och billiga hotellrum i alla husen där de välbärgade vattenpimplarna bodde förr i tiden. Hela området är som en stugby, uppbyggd kring den hälsobringande högbrunnen.

Det är som en gammal svensk långfilm. Brunnsorkestern spelar på verandan, schlagers och polketter. Vi går grötlunken, ett anrikt sätt att smälta havregrynen innan sänggående, med standar i spetsen, alla barn som vill får spela triangel.

Det råkar också vara högbrunnsdans denna kväll. Vals och hambo till en mässingssextett är speciellt. Det är något återhållet erotiskt över detta dämpande tutande, en doft av korsetter och avhållsamhet.

Varken maken eller jag har läst något av nationalskalden Heidenstam, men nu vet vi hur han bodde, för Övralid råkade ligga längs vägen. Huset reser sig ur skogen vid Vättern som en bastant fyr. Och guidade turer öppnar nya världar, de är toppen. Man får nästan alltid en väl framförd miniföreläsning som ger inblick och utblick.

Stora män fick som de ville, även på den tiden. Heidenstam lät gräva upp första frun och mamman för att ha dem med sig i graven. Hunden ligger nedanför.

I Dalarna kryllar det av bygdespel, och även söderöver finns det ett rikt utbud av sommarteater. I Medevi såg vi en pjäs av Holberg, i Vadstena nappade vi på Shakespeares Kärt besvär förgäves, omdöpt till Fyra friares fiasko.

Maken tjatar om att nu när vi är medelålders och reser utan barn så måste vi säga ja till varandra, vilket leder till att vi gör nästan allt som går att göra, alltid är det någon av oss som vill.

Och det fanns rum även i Vadstena, det finns det nästan alltid. Enda gången det var riktigt kärvt var när vi hamnade på Öland under värsta säsongen. Om vi inte råkat träffa kompisar hemifrån på turistbyrån hade det blivit återtåg över bron.

Varning för Öland alltså. Eller ta med tältet.

Vi for vidare genom Västergötland, såg Rökstenen, hus inspärrade i åkerlandskap, mognande gula åkrar, medeltida kyrkor, Bergs slussar. Sverige är fint, särskilt på småvägar där man kan njuta av den Bullerbyvackra baksidan.

Annons
Annons
Annons