Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Här lever Kalle Moraeus katt mysigt lyxliv på semestern

/
  • Gizmo är lite blyg och kollar om det är fritt fram att ge sig ut på soldäck utan att en otäck fotograf och reporter är i närheten.
  • Kalle Moraeus ihop med Eva Lövgrens egen katt Babbis. De båda har ett speciellt förhållande och fann varandra direkt.
  • Azlan har funnit Eva Lövgrens famn, som den kelgris han är.
  • Blizzard ville egentligen mest ligga och slappa, men han gick med på att sitta modell för ett ögonblick.
  • Eva Lövgren sätter bara ihop katterna i samma rum om det kommer från samma familj.
  • Jo, han är ganska nyfiken av sig herr Blizzard.
  • Azlan vet precis hur snygg han är. Han behöver inte anstränga sig.

Golvvärme, tv på rummet och uppassning hela dagen medan husse och matte reser bort. Även Kalle Moraeus katt njuter av livet på Södra Dalarnas kattpensionat när det är dags för semester.

Annons

– Halv sex på morgonen ska de tittas till, sedan startar dagen. Ofta slutar den inte förrän halv tolv på natten, varje dag i veckan. Katterna får mycket tid och kärlek. När jag startade 2008 tyckte många jag var tokig och sa att det inte skulle gå, men det gick, nu har det gått sju år. Jag har redan nästan hela nästa sommar fullbokad, och övriga året är också nästan fullbokat. Folk åker från stora delar av landet, Luleå, Göteborg, Stockholm, för att lämna sina katter här. Det är allt från arbetslösa ungdomar till 86-åringar som kommit hit, förklarar Eva Lövgren, ägare av Södra Dalarnas Kattpensionat.

Pensionatet är ett heltidsjobb för Eva Lövgren, och mer därtill. Att slappa och ha det skönt verkar även vara ett heltidsjobb för katterna. Pondus har lagt sig högst upp på en avdelning i sitt rum och tittar på oss med visst avståndstagande och stolthet. Han lever upp till sitt namn. Medan en annan katt får tokspel på en leksak med kattmynta drar Pondus knappt på mungiporna. Han är en gammal katt som sett det mesta.

– Det är en Cornish Rex. Till pensionatet kommer olika sorters katter, både huskatter och raskatter, och de har alla det gemensamt att de är högt älskade familjemedlemmar, säger Eva.

Eva Lövgren gillar inte katter. Hon avgudar dem. I sina 47 livs år har hon bara varit utan katt två år, och då var hon utomlands. Det kanske är därför hon verkar förstå vad de vill ha, när deras mattar och hussar åker bort.

– Katter vill ha det varmt under tassarna, och de vill ligga skönt. De vill gärna kunna sitta högt och ha kontroll på omgivningen. Och så behöver de sällskap då och då, någon som tar hand om dem, säger hon.

Eva fick idén till ett kattpensionat 2007 och öppnade det ett år senare. Hon ville skapa ett lite flottare och finare semesterhem för katter. Varje kattrum har golvvärme, en skön stol med en mjuk dyna och hyllor dit de kan klättra upp och spana. När eftermiddagen närmar sig och katter slumrar till lite extra, så kan de få lite mysbelysning till sin tupplur via en dimmer.

Genom en kattlucka kan de närsomhelst smita ut till sitt uterum där klätterställning och en inhägnad uteplats väntar, där de sedan kan sitta och titta på ett grönskande Horndal. Självklart finns det kvällsbelysning även ute, för de årstider som är mörkare. Om inte det räcker så finns det tv på rummet. På en liten monitor på golvet kan de se på två olika filmer speciellt gjorda för katter. En med insekter och en med fåglar.

– Det är specialgjorda filmer för innekatter som behöva träna upp jaktinstinkten lite. En del struntar i den, andra kan sitta tjugo minuter framför skärmen och titta eller lägga tassen på skärmen. Kattungar brukar följa spindeln på skärmen och försöka fånga den bakom monitorn, säger Eva och skrattar.

Azlan, en ståtlig ragdoll, bryr sig inte så mycket om filmen. Han tittar sig omkring och fäster sedan blicken på oss. Han verkar ha avsikter att bli filmstjärna då han pockar på vår uppmärksamhet. Han ger sig inte förrän vi har öppnat dörren och Eva går in och kelar med honom. Azlan har sina åsikter och pratar en hel del. Han uttrycker ett glädjefullt lugn och har klara intentioner med att vara finast i huset. Med mjuka steg tassar han runt och gör sig så vacker han kan, och ockuperar sedan Evas knä.

Det blir ofta ett känslomässigt avsked när ägarna lämnar ifrån sina katter och åker iväg. Katterna själva klarar sig fint då de inte har samma tidsuppfattning som oss, men ägarna lider desto mer.

– De tror att katterna ska glömma bort dem, vilket de förstås inte gör. Många mattar och hussar tycker det är jättejobbigt att lämna ifrån sig sina katter. Det finns vuxna män som står och gråter. De försöker göra det lite i skymundan så jag inte ska se, men jag vet att de tycker det är jättejobbigt, säger Eva Lövgren.

Kalle Moraeus är en av alla dem som lämnat sina katter där. De senaste åren har hans Benny, en norsk skogkatt, fått leka lyxliv på pensionatet. Tidigare år har han varit där ett par, tre gånger om året, just i sommar har det inte blivit av ännu.

– Det har varit en fröjd att lämna dem där, det är som ett andra hem för katterna. Men när jag har hämtat Benny har han inte haft någon vidare lust att lämna. Det är så fint så man nästan funderat själv på att bo där ett par veckor, säger Kalle Moraeus.

Sjuåriga katthanen Blizzard håller nog med då han inte gör någon ansats att flytta. Det är sista dagen på kattpensionatet för hans del och han laddar inför hemresan på hans favoritplats, en liten ljusblå fåtölj. Bästa uppladdningen är givetvis att ligga maximalt avslappnad med tassarna hängandes utanför kanten. Precis så som det ska vara på en semester.

Annons
Annons