Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies och personuppgifter
Annons

Absinthemyten och galenskapen

+
Läs senare

Strindberg, Munch, Picasso, van Gogh. Och varför inte även Hemingway, och Monsieur Lanfray som 1905 stod anklagad för att ha mördat hela sin familj i Schweiz?
Den gemensamma nämnaren är absinthe. Men den starka spritdryckens "galenskapande" effekter är bara en myt.

Ett faktum är dock att absint (eller absinthe som är den franska och elegantare formen) var enormt populär kring år 1900. En förklaring till dryckens uppsving var att problemen med vinlusen i franska vingårdar som drog ner produktionen.

Uppgifter gör gällande att i enbart Frankrike dracks det 36 miljoner liter 1910, fem år innan drycken förbjöds.

Den störste tillverkaren, Pernod Fils, lär ha tillverkat mer än 30 000 liter per dag. Och han var långt ifrån ensam om produktionen i Europa.

Sant är också att supandet i Europa utvecklats till ett stort samhällsproblem i 1900-talets början.

Däremot är och har aldrig absinthe varit orsaken eller förklaringen till galenskap, hallucinationer, demens eller sjukdomar som epilepsi. Defekterna och bieffekterna har bottnat i "vanlig" alkoholförgiftning.

Det har exempelvis visat sig att de konstnärer och författare som gärna och ofta drack absinthe i många fall även hade syfilis och använde droger som opium.

I mytbildningen kring absinthe har det mentolaktiga ämnet i malört, tujon, ansetts vara den aktiva ingrediensen och den direkta orsaken till vansinnesdåden.

Tujon är visserligen ett nervgift som i riktigt stora doser är dödligt. Men analyser som gjorts av gammal absinthe har visat att medelhalten låg på harmlösa 25,4 milligram tujon per liter.

Förbuden mot absinthe har successivt upphävts. I Frankrike tillverkades den första absinthen sedan första världskriget 1999. Och i absinthens ursprungsland, Schweiz, upphävdes förbudet så sent som 2005.

Annons
Annons
Annons